Jag ska sluta försöka.

"En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "[a]lla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet; de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel och Urban ­Outfitters,^[2][3] även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest anförskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay.^{[1]" /Wikipedia}



Jag erkänner att jag är en del av Hipsterismen.
Jag ska försöka sluta.


På mitt jobb ingår det liksom att vara det. Vi fikabordet raljerar man över såna som "äter Falukorv varje vecka", har "blommiga parfymer från Ralph Lauren", som "går på Lidl", som "handlar sitt julpynt på IKEA", som "klär sina barn i könskodade kläder".


Det är ju fruktansvärt tröttsamt i längden. Att inte våga säga vilken parfym man har i badrumsskåpet. Att inte våga erkänna att man förlovade sig i Paris (för clichéromantisk för att någon någonsin skulle vilja erkänna det). Att inte våga säga att man inte har sett en enda iransk, afgansk, italiensk, spansk, grekisk, turkisk, koreansk eller egyptisk film senaste året.


Att jag inte kommer ihåg namnet på nobelpristagaren i litteratur. Årets. Mindre än en månad sedan det tillkännagavs och det är inte så viktigt för mig att jag -pang, kan hans namn. Om jag grubblar en minut kommer jag på det. Nu kom jag på det. Det var han, svensken. Jag har inte läst någonting av honom. Jag har läst en deckare av Lisa Marklund senaste året.


Istället ska bejaka att jag tycker att "Så ska det låta", "På spåret" och "Så mycket bättre" är kul att titta på.
Acceptera, utan att skämmas att jag varken orkar eller hinner laga "riktig mat" varje dag. Jag tar tacksamt emot mamma scans välsignelse allt som oftast.
Jag tycker bättre om marabous mjölkchoklad än praliner från Peter Bier (för 25 kr styck, fy fan), och jag tycker att IKEAs wienerkorv (för 5 kronor, med bröd!) är godare än en färsk italensk salciccia med 102% kötthalt och färska örter (okej, inte alltid).
Det är ibland godare att till frukost äta en 1-kronas helt vanligt fralla från närmsta turklivs, med ickeekologisk Bob apelsinmarmelad och ickelagrad herrgård inköpt på ICA maxi, än att äta en ekologisk surdegsbulle från Vendels med hemlagad plommonmarmelad med äkta vanlijstång och ingfära ovanpå extralagad jämtländsk fårmjölksost.


Jag ska försöka. Tror att det kommer att bli ungefär lika svårt som att sluta feströka. Det har jag försökt med i flera år. Det är skitsvårt.