fredag 17 februari 2012

Ibland blir man så sjuk jävla stolt.

Vi har bakat bullar, dottern och jag och vi väntar på att dom ska jäsa färdigt innan vi sätter in dem i ugnen.

Medan vi väntar bestämmer sig dottern för att måla, och jag bestämmer mig för att hänga framför datorn. Så jag ger henne en bunt papper som råkar vara bruna och några pennor, och sen sätter jag mig framför datorn. Med jämna mellanrum hör jag henne utbrista ett glatt -Ta-daaaaa!
Jag frågar lite förstrött vad hon ritar och hon svara bullar.
Jag fastnar i datorn men efter en stund säger hon färdig.
Papperhögen är slut. Istället har vi nu en hög med riktigt fina bullar, titta själva!

Kanske första gången jag håller med henne om att det hon har ritat på pappret är samma sak som det hon själv säger att hon ritat. Utom förra veckan, då ritade hon en mask och en orm. Ett litet streck och ett stort streck och det var svårt att inte hålla med då också. Men dessa kanelbullar är ju bara så fina!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar