söndag 24 februari 2013

Tack till Ami.

Genom en fd kollega som delat en länk till hennes blogg "lärde jag känna" Ami och hennes blogg Amileaks.
http://www.amileaks.se/

Det var delvis tack vare henne som lusten att blogga kom ifatt mig igen. Och det var på hennes blogg jag först läste om Blogg100-utmaningen.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar hennes blogg så mycket. Jag hoppas väl att min blogg är lite som hennes. Tänker att jag är lite som hon. Tänker att om vi hade träffats på riktigt, hon och jag, så hade vi nog kunnat bli goda vänner. Jag går in på hennes blogg flera gånger om dagen i hopp om att hon ska ha lagt upp något nytt. Och tänker längtansfullt;
-Tänk om någon av mina bloggläsare också gör det på min blogg?
Tyvärr är hon inte heller så bra på att hålla sina löften och klara utmaningar så något inlägg varje dag har det inte blivit, men jag väntar hela tiden på nästa. Det är hennes blogg, hennes och Amanda Schulmans jag verkligen följer.

För några dagar sen drömde jag till och med att jag träffade Ami. Av en slump, utanför Turning torso. Jag blev helt darrig som när man träffar nån man är kär i och försökte prata med henne men tyvärr var hon skitotrevlig i drömmen. Jag vaknade med krossat hjärta.

Okej, nog, jag börjar känna mig som värsta flåsiga stalkern här.
-Du behöver inte vara rädd! Men tack Ami.

1 kommentar:

  1. hahaha underbart! Jag är verkligen inte skitotrevlig i verkligheten. Jag har dock en väldigt gäll röst tappar fokus lätt och flackar med blicken. Kan tänka mig att det kan upplevas otrevligt:)
    Jag är glad över att hittat hit i afton när barnen sover ska jag läsa igenom din blogg!

    Kram Ami

    SvaraRadera