Kremlor är nästa steg.

När det ser grått och kallt ut och det är ofantligt mycket söndag så att man bara önskar att kvällen ska komma så att man får krypa under täcket, gäller det att ta sig samman och dra till skogs. Det lönar sig alltid. I söndags i form av en härlig stund och nåt kilo svamp -Karl johan, Trattkantareller och en stor mängd Bjöksopp.

Min familj är en svampfamilj. En plockarfamilj över huvudtaget. Det kliar i fingrarna när jag ser något ätbart i skog och mark och det är mer än en gång jag förbannat mig själv att jag inte hade med minsta lilla korg, påse eller burk, och istället burit hem svampar och bär inlindade i en kofte eller mössa. Det finns alltid en emergency-påse i både mammas, papps och vår bil, som inte har som huvudsyfte att vara kräkpåse, utan väntar på ifall man skulle hitta något guld. Och jag vet, de så kallade experterna säger att man inte ska plocka svamp i plastpåse för den blir snabbare dålig, larver och bakterier växer till sig och så. Men det har jag inte märkt mycket av. En plastpåse i fickan är så mycket smidigare. Det är lite för malligt att ta med en stor korg ut, -Oj, här ska plockas svamp minsann! Då känns det lite mindre nesligt om man inte hittar något, att bara låta plastpåsen ligga kvar där i fickan helt tyst.


Brun flugsvamp

Röd flugsvamp (ej symptomatiskt helröd)

Vit flugsvamp

Jag har en grundläggande koll på svampar alltså. Lite över basics kanske, skiljer utan problem soppar från taggsvampar från skivlingar, och bland skivlingarna kremlor från riskor. Kan väl sisådär en tio-femton matsvampar. Det är ju det viktigaste, att lära sig identifiera, bortom tvekan, det som är gott att äta. Näst viktigast är att lära sig det man absolut inte ska äta. Egentlingen kan jag så att jag klarar mig. Men det retar mig ändå det här med kremlor. Alltså, de finns i nåt hundratal sorter och växer nästan överallt när man är och plockar svamp. Ingen av dem är så giftig att man dör om man råkar ta fel. Dessutom är de så fantastiskt vackra i alla möjliga färger, sällan angripna av sniglar och larver, och med en frestande spröd konsistens. Ändå har jag inte lyckats lära mig en enda kremla på dessa 36 år. Så mycket godsaker som glider mig mellan fingrarna! Nästa steg i mitt svampliv är att lära mig kremlor.


Oidentifierad kremla I



Oidentifierad kremla II

En uppradning av de svampar jag kan plocka och äta? Okej då! 
Blek taggsvamp, Stolt fjällskivling, Kantarell (som egentlingen är två olika arter meningslöst att lära sig skilja dem åt), Trattkantarell (som egentligen är trattkantarell och/eller röd-gul trumpetsvamp, meningslöst att lära sig skilja dem åt), svart trumpetsvamp, smörsopp, aspsopp, tegelsopp, björksopp, Karl Johanssvamp. I värsta fall även brunsopp och ametistskivling. Skulle kunna klämma in en  jätteröksvamp och en blomkålssvamp.


Tegelsopp

Karl Johan aka Stensopp av bästa modell

Trattkantarell aka Trattis (alt. rödgul trumpetsvamp)

Överdriven girighet

Sen, när man haft det där ruset i skogen, när man hittat guld och känner sig rik så rik, då måste man tyvärr hem och rensa fanskapet. Ibland kan det vara härligt. Om man tagit en förmiddagstur, hittat riktigt mycket svamp så att de som ett berg täcker hela bordet, och sen sitter ute vid en stugknut i skogen i eftermiddagssol en klar höstdag, P4 skrålar lite i bakgrunden och man ett glas vin står där på bordshörnet, då är det ju njutning. Men när man kommer hem lite sent, barnen är gnälliga och mat ska på bordet då är det inte lika härligt. Och då kan man ibland ångra sin girighet där i skogen. För jag blir lätt lite girig i skogen, särskilt när jag plockar svamp här runt Malmö där tillgången inte är så säker och man känner att varenda minsta lilla plutt måste tas till vara. Och sen, när jag sitter där vid köksbordet och ska rensa en mikroskopisk trattkantarell då ångrar jag mig lite. För att slänga en ätlig svamp som man redan plockat? Aldrig!

En hel panna full med härlighet

Svamplycka



Njutning, med eller utan svampkorg