fredag 25 oktober 2013

Fåfänga drömmerier.

Ibland är man så fåfäng, så dum, som morsa.

Exempel:

Åttaåringen har en lapp på sitt rum där han ritat en arg gubbe med horn. Under gubben har han skrivit "Rör ej Märta". Jag tänker för en sekund att han har en sån rörande omtanke om sin äldsta lillasyster. Sen inser jag att det föreligger ett syftningsfel.

Bebisen och treåringen leker så fint på treååringens rum och jag tänker att nu kanske man skulle passa på att ta en dusch ändå. Det dröjer väl inte mer än en minut innan bebisen kravlat sig in i badrummer och rotar bakkom papperskorgen efter toaborsten. Bakom henne kommer treåringen och utbrister överlyckligt "Äntligne har jag hittat den!"
"Vaddå?"
"Min vita visselpipa som jag har saknat så länge!" Varpå hon demonstrerar dess återkomst ljudligt.

När jag värmer min egen lunch (bestående av rester från i förr-förr-går), innan jag värmer bebisens och treåringens. Som om jag skulle få äta först? Som om jag skulle få äta innan som ätit upp?

När jag häromdagen publicerade ett inlägg där jag velade mellan att vila och att duscha. Tror ni att bebisen vaknade ungefär en sekund efter att Blogger-appen annonserat att det inlägget nu var publicerat?

Bebis sover, treåring badar. Vad ska jag göra med dessa tre minuter av frihet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar