Lucka 12

Dagislucia. I vår familj en sällan lyckad historia.

I år skulle dotterns dagis som sagt ha lucia ute, en ovanligt korkad idé om du frågar mig. Dottern, och de andra barnen var mycket motvilliga till hela idén med att ha overall under luciakläderna. Dotterns kompis lucianattlinne fick helt enkelt inte plats utanpå overallen (lite korkat av föräldrarna att tro att ett nattlinne som även utan overall är lite på gränsen till deras dotter skall få plats utanpå en overall men...), vilket innebar stora tårar.

Vår dotter var kissnödig, men det kom inget kiss, vilket innebar att hon satt på toaletten en evighet på dagis medan allt fler av barnen blev färdiga. När hon så äntligen var färdig var det lite bråttom och lite stressigt och dottern reagerar inte bra på påklädning under stress. Hon reagerade inte heller bra på tanken på att ha overall på sig överhuvudtaget när hon lussade, även om jag försökt berätta detta för henne i förväg. Det var trångt och det kliade, det kom tårar och sparkar och slag (inte från mig). Det kom lock och pock och hot om inställd lucia och inga pepparkakor (från mig tyvärr). Till slut, när resten av dagis stog och väntade och trampade, enades vi om att kramas och vara vänner, och om att ta av overallen och ha bara fleecen och de vanliga kläderna under lucianattlinnet. Som TUR är hade jag även tagit med det lilla (även kallat det perfekta) nattlinnet, för det nya stora var ju allt för stort utan overallen. Så på med nattlinnet, på med kronan, på med det röda snöret, på med handljuset och ut med mamman. Den vid detta laget helt genomsvettiga mamman, som i princip direkt övergick till att superfrysa. Ut till pappan som stog och väntade med en ettåring som inte alls var nöjd med att sitta i vagnen och vänta, och inte heller var nöjd med att hållas i någons famn, men som vi inte heller var beredda att låta krypa runt ensam på marken bland  uppskattningsvis 70 bångstyriga föräldrar och syskon.

Det informerades om att man fick inte ta bilder under själva lussandet, utan bara efteråt, bara på sina egna barn. Ändå var det såklart några olydiga föräldrar som stog och filmade och fotograferade med blixt och allt.

Så kom luciatåget men vår dotter hade inte sitt ljus i handen, utan tårar i ögonen. Vår dotter stog och småskakde av köld. Vår dotter sjöng inte många noter utan fokuserade på att försöka få luciakronan att sitta kvar uppe på huvudet (liksom så många av de andra små flickorna), det var som om kylan och nervositeten fått deras huvuden att krympa lite lite grann, för vi hade noggrannt provat kronan hemma dagen innan.

Efteråt var det inte läge att ta några bilder, det var bara läge för stora kramar, vantar och mössa och jackan och pepparkakor. Kanske ska man kontakta någon av de olydiga föräldrarna och köpa loss en bild?

Pepparkakor hjälper ändå mot det mesta. Bilden är dock tagen på åttaåringens julbasar i onsdags, med grillad korv i handen.