Mammapanik 2.

Senaste två helgerna har ägnats åt att fira diverse familjemedlemmars mer eller mindre jämna bemärkelsedagar (mormor 90 år, svärmor70 år, fyraåringen 4 år, och min mor (den enda som inte vederbörligen har hyllats ännu, förlåt!!) 64 år). Och då har vi ändå inte firat färdigt fyraåringen, på söndag väntar både barnkalas och släktkalas.

Senaste veckaa har familjen turats om att vara magsjuk vilket innebar att både min man, hans son och vår dotter stannade hemma från jobbet, skolan, respektive dagis nästan hela veckan, och därmed följde isolering från social kontakt med omvärlden.

Efter att igår därför ha försökt komma ifatt med hushållssysslor och bakande med bland annat grönfärgat strösocker till brysselkex igår, tog det idag slut. Tvärstopp. Total mammapanik utbröt. En halvtimme innan min mans beräknade hemkomst kände jag paniken börja stegras. Yrsel, hjärtklappning, illamående. Nej inte inbillat, jag kännde på mitt hjärta och det skenade. Jag var tvungen att stå med huvudet neråt i en halv minut innan jag lyfte ettåringen ur sängen efter eftermiddagsvilan för att inte svimma. Håller jag på att få vinterkrksjukan IGEN? Nej, det är nog mammapaniken. Om ettåringen hänger sig i mina tights igen och skriker för att hon inte får öppna nedersta kökslådan och strö bullformar och grillpinnar över golvet så får hon en rejäl karatespark. Om fyraåringen frågar om vi ska ha glass till efterrätt ikväll, trots att jag svarat ja på den frågan sen i tisdags (dvs, hon har inte fått glass varje dag sedan tisdag, men blivit lovad glass på fredagsmyset sen i tisdags...) så åker hon in på sitt rum utan vare sig kvällsmat, glass eller saga, minst av allt mys. Om min man kliver in genom dörren utan att hans första ord är "Jag älskar dig" så går jag ut genom samma dörr och kommer aldrig mer tillbaks. Aldrig. Alltså på allvar.

Sen kom min man hem. Och hans första ord var kanske inte "Jag älskar dig", men åtminstone "Vad har hänt?".
"Inget har hänt. INGET har hänt".
Sen fick han vila en timme, efter en helvetisk vecka. Sen sa han "Du kanske vill åka härifrån och göra något ensam en stund, ikväll."
Utan att tvekat en millisekund svarade jag "JA".

Jävla nöjd och förälskad i min man var jag när jag mindre än en timme senare hade ätit med familjen, duschat, sminkat mig lite och bytt om och var på väg till några VÄL valda vänner i taxi.
Hur mycket egentid vi än behöver du och jag min älskade så var det här precis vad JAG behövde idag. Precis exakt.

Klingande – Jubel - Radio Edit