Utan barn i 24 timmar.

Först av allt, låt oss konstatera. GUD så skönt. GUD vad vi behövde det. GUD vad vi alla måste unna oss det lite oftare. Barnen dör inte av att vara ensamma med sin mormor 24 timmar lite oftare än en gång i halvåret. Mormorn dör inte av att vara ensam med två barnbarn lite oftare än två gånger om året. Mamma, varning: detta kommer att upprepas.

Sen, låt oss konstatera hur mycket 24 timmar räcker till om man inte har två barn som hänger i varsitt ben på en.

Det hela började som en julklapp från min syster, vi skulle åka till Göteborg och ha en helkväll med henne och hennes pojkvän. Trevligt! Sen fick dom förhinder det utsatta datumet, men jag och min man tänkte att vi skulle passa på eftersom vi ändå hade barnvakt inbokat. Träffa systern och pojkvännen får vi göra en annan gång, nu fick vi istället tillfälle att träffa varandra lite extra. Sen hörde min man talas om att lördagen skulle innebära snöstorm längs västkusten. Så efter lite dividerande beslöt vi att det verkade lite dumt att tillbringa flera timmar av vår egentid i bil när det riskerade att vara dåligt väglag. För oss är Helsingborg tillräckligt exotiskt -det var ju ändå 15 år sedan jag bodde i den stan. Detta innebar också att lördagsmorgonen blev något mindre stressig, skönt.

Så vi checkade in barnen hos min mamma vid lunchtid på lördagen och promenerade till hotellet för att lämna väskan, rummet var ännu inte färdigt. Vi flanerade lite på stan, beställde en skräddarsydd skjorta till min man, och som kompensation handlade jag 2 klänningar, 4 linnen, 2 blusar, ett par solglasögon och 6 par trosor till mig själv på H&M med min man som ovanligt tålmodigt provrumssällskap. Ovanligt tålmodig för att vara han, mycket tålmodigare än något av barnen skulle ha varit.

Sen skänkte vi lite pengar till barncancerfonden och fick tända en marschall på torget.

15 februari. Internationella barncancerdagen.

Eftersom magarna kurrade hejdlöst gick vi till Ebbas fik och åt en hejdlöst stor baguette och en hejdlöst stor varm macka som sen lunch. Hade vi vetat hade vi delat på en. Jag skulle ha tagit det faktum att den så kallade "småkakan" Schackruta i montern på Ebbas var ungefär 13x13cm, kanske ännu lite större, som en varning. Drack varsin läskeblask till det. Har ni aldrig varit på Ebbas fik så rekommenderas det. Varning för billig och övermättande fika och förhållandevis genuina retrodetaljer.

Jag drack Champisen.

Sen promenerade vi en sväng på landborgspromenaden, av snöovädret som det pratats om syntes inte en skymt, av världens vackraste stad skymtade vi desto mer.

Världens vackraste stad, det vet ni vid det här laget.

Så gick vi ner mot hotellet och på vägen tog vi varsin kopp på Koppi som väl utsetts till svergies bästa kaffeställe eller nåt sånt. Ovanligt mycket hipster för att vara Helsingborg, det var nästan så att man trodde att vi var tillbaks i Malmö. Såg till och med en kille med dreadlocks.

Sen checkade vi in på hotellet. Hade lite modevisning för min man och valde en outfit för kvällen. Vilade, läste en bok, duschade så länge jag ville (dvs alldeles för länge för att vara miljövänligt), sminkade mig hur länge jag ville (dvs inte sålänge ändå), delade på en flaska champagne och lite jordgubbar.

De ser inte mycket ut för världen, men sådär mycket har jag aldrig shoppat på en och samma dag. BARA till mig.

Vid åttasnåret gick vi till Bara Vara, satte oss vid bardisken och delade på ytterligare en flaska bubbel och en charkisplatta, härligt.

Promenerade vidare till urklassikern Cardinal och tog varsin köttabit från kryssmenyn. Kanske lite i saftigaste laget prismässigt i förhållande till vad man är van vid som Malmöbo, men väldigt gott. En flaska vin. Vid slutet av middagen började jag bli lite gäspig och då vet jag att det finns bara två alternativ för mig. Antingen så går jag och lägger mig, eller så dricker jag mig ur tröttheten. Med tanke på hur sällsynt det är att jag och min man är ute på tu man hand valde jag alternativ nummer två.

Vi gick till The Headless swan där det var fullt med folk och av någon anledning föll jag tillbaks i gamla Helsingborgsvanor. Beställde tequila. Min man var något chockad men höll god min och hängde på. 

Och när vi ändå var inne på shot-svängen så gick vi vidare till före detta Zoo bar (alltså det hette iallafall så för 15 år sen. Har kanske haft tio namn sedan dess), och tog varsin shot till.

Sen tänkte vi att nattklubben Cardinal nu hade öppnat och efter att ha ätit på restaurangen hade vi stämpel dvs gratis inträde så det var väl lika bra att gå dit och kolla läget. Det var väldigt väldigt folktomt (såklart, ingen vettig människa går innan klockan 01 till ett ställe som har öppet till 05). Men eftersom vi ändå var där kunde vi lika gärna ta något i baren. Angående mitt sällskap i baren se separat inlägg... Jag tänkte att en Irish coffe skulle nog pigga upp. DÖM om min förvåning när dom inte kunde göra kaffe i någon av barerna! Så jag tog en pina colada istället, min man en GT.

Dansgolvet på Cardinal. Tomt vid klockan halv ett. Bäst vid sisådär halvfyratiden.

Sen gick vi tillbaks till Svanen, det låg liksom ändå på vägen mot hotellet, och där var det mer folk och bättre stämning. Vi hade ändå inga ambitioner att hamn på ett dansgolv. Väl där fick jag äntligen min Irish. Efter en stund fortsatte vi vandringen mot hotellet men kunde naturligtvis inte motstå att slinka in på Bara Vara igen för varsitt glas avslutande bubbel.

Kom väl i säng vid tretiden, mer än lovligt berusad. Mer än.

Vaknade lite lik ett lik vid åttatiden. Låg och vred och vände oss i sängen och insåg att ingen av oss skulle lyckas somna om. Så vi tog sikte på hotellfrukosten, för välbehövlig påfyllning av vätska och fett. Lagom dästa hann vi sen vila en timme på rummet innan det var dags att checka ut.

Och sen spanade vi in Christer Strömholm-utställningen på Dunkers, rekommenderas, innan vi gick för att äta prinskorvslunch hos mamma och hämta upp barnen.

Topphelg!