I måndags gick jag på möte. Med verkligheten. Det var en något dämpad jag som för första gången på mycket mycket länge lämnade fyraåringen på dagis lite innan åtta istället för nio. Som duschade direkt på morgonen och klädde på mig kontorskläder. Som lämnade mannen hemma med den sjuka ettåringen. Som promenerade till bussen och släppte in mig själv med taggen, hämtade kaffe ur en automat. Jag var fortfarande lite bakfull, hade en obrukbar högerhand (jättesvårt att musa med vänsterhanden, och att tangentbordsskriva med bara en hand) och våldsamt smärtpåverkad. Det enda som var förmildrande var solen, och värmen.
I morse, en vecka senare, gjorde jag ett nytt försök. Inget barn var sjukt, jag var inte bakfull. Har bara lite ont i handen, men kan hantera både mus och tangentbord. Det enda som fattades var solen, och värmen. Men det gick bra. Imorgon kör vi igen. Då ska jag ha med mig hörlurar och lyssna på den här låten.
Du skriver bra!!
SvaraRaderaOch du med! Tänkte lägga en kommentar till ditt blogginlägg om furuskidstugan, men upptäckte att man tyvärr måste skapa något sorts konto och logga in för att kunna kommentera på din blogg, något jag inte orkade just nu...
SvaraRaderaMen här är kommentaren:
A propos furuljusstakar :D
http://designvardag.blogspot.se/2010/12/stralande-jul.html
Galet avundsjuk på skidsemester btw.
/Emilie (som bloggar som "Lisa" på http://cyklahem.blogspot.se/ )
Jag tänkte också kommentera på furustugan, men kommentera är inte helt lätt alltid. Och tiden - den som man just hade nypt tag i mellan tummen och pekfingret - är så lätt att tappa... Tiden är hal. (Och det här borde jag ju skriva på Lises blogg, men nu vet ju du att jag läst också! ;)
SvaraRaderaNatti!
/Ulrika
Och jag tycker ni båda skriver bra OCH är avis på skidsemester!!!
SvaraRaderaMen nästa år!!