onsdag 5 mars 2014

Min inspiration.

Morgondagens tema är "Sött" och jag förbannar lite den där tjejen som bestämde temaordningen för att hon inte gjorde det lätt för oss alla och hade tema sött på fettisdagen. Då hade man kunna lägga upp en bild på några präktiga semlor och så var det klart med den saken.
 
Hela förra veckan var det specialpris på vispgrädde i reklambladen "Glöm inte grädde inför tisdagen!". Så jag lovade hela förra veckan att "på tisdag blir det våfflor till efterrätt för då är det våffeldagen". Hur jag kunde tänka så fel förstår jag inte. På måndagen, som tur var, insåg jag mitt misstag, påbörjade arbetet med att reparera skadan och förklara att det var visst fel, det blir semlor till efterrätt. Fyraåringen som sett fram emot att få äta "hjärttofflor" till efterrätt, och inte är särskilt förtjust i bakverk, lyckades ändå omvändas i sin längtan med hjälp av en mycket läcker bild på semlor som jag googlade fram. Jag hade jäst hemma och stora planer på att vi skulle baka tillsammans på eftermiddagen.
 
Men det där ryggskottet som hoppade på mig på måndagen hade inte blivit bätte av en natt då ettåringen tvingade sig till upplyftning ur säng (kanske världens svåraste moment med ryggskott) inte mindre än tre gånger. Och en morgon ensam med barnen med allt vad det innebär av påklädning och förberedelser och spring i trappan med ettåringen på armen i jakt på diverse borttappade nappar, snuttar och strumpor. Och ännu en dag med krälande på dagisgolv.
 
Så när tisdagseftermiddagen kom var baklusten inte där. Inte alls. Tillbringade eftermiddagen i skräddarställning i soffan med en stor kudde bakom ryggen, och tvingade fyraåringen till extremt mycket hjälp i form av "spring och hämta ... är du snäll?" och "Hjälp ettåringen med ...?". Tack lilla du för att du fann dig rätt så fogligt i detta utan att bråka mer med mig.
 
"Min inspiration" kändes alltså väldigt långt borta igår. Precis så oinspirerad som man kan bli av en grå eftermiddag i soffan ensam med två barn och ett ryggskott var jag. Försökte då missmodigt söka inspiration på Instagram genom att titta på de allt fler bilder som droppade in under hashtaggen #mininspiration. Det var tusentals bilder på glittrande hav, vårsol och snödroppar i motljus, bilder på varierande snygga pappamän med varierande söta barn (verkar som att det mest är mammor som är med i #fotoutmaningmars2014 till skillnad från bloggutmaningen där det är rätt jämt tror jag). Det var bilder av mycket varierande kvalitet på färgglada 60-talstyger och tapeter, loppisfynd, trolska och inte så trolska skogar, "inspirerande" katter och hundar (tillåt mig gapskratta) och tjejgäng "Tack för att ni finns ni är min inspiration!". Det var mer eller mindre genomtänkta och färgmatchade kollage på heminredningar, blommor och bokhyllor. Förvånande många bilder på heminredningsmagasin. Det var extremt många emotion-hjärtan i olika färger i textkommentarerna. 
 
Jag blev bara helt trött.
 
Vem får INTE inspiration av havet, naturen, sina vänner, sin man och sina barn? Det hade varit så enkelt att göra det enkelt för sig men samtidigt så fel att helt oinspirerad lägga ut en bild på sin familj och skriva "Ni är anledningen till att jag försöker vara en bättre mamma, kvinna, människa.". Falskt. Även om det är sant såklart, supersant. 
 
Jag tog en bild där från soffan på den inramade planschen vi har på vardagsrumsväggen från Geog Oddner-utställningen på Malmö konsthall för några år sedan. En fladdrande kappa cyklar genom Pildammsparken en sommarkväll (bildgoogla om du inte vet vilken bild jag menar, den är fantastisk). Finns det något mer inspirerande än det, att cykla genom en grön stad en sommarkväll? Kanske. 
 
Men sen, när min man kommit hem och röjt undan i det här hemmet som min städstrejkande rygg vägrat ta hand om, barnen var i säng och jag på slog TV:n. Klockan var exakt åtta och kanalen råkade vara SVT24. Och så glad jag var för det. För då kom inspiration. 
 
  
Jag har tidigare skrivit att jag tycker att Jills veranda är ett oväntat bra program. Faktiskt ganska inpirerande med resor och äventyr, musik, möten mellan människor och människoöden snyggt förpackat med en Jill, som är befriande chosefritt bonnig och supercool samtidigt, som programledare. Det känns äkta. Så äkta något som legat på SVT:s klippbord kan vara. Igår gick dessutom avsnittet med Christian Gidlund i repris, som jag missade när det gick första gången. 

DET är vad jag kallar en inspirerande människa. Att orka och våga vara så öppen, ärlig och prata om sånt som är viktigt på det sättet! Att lyckas med det och bli tagen på allvar, istället för att bli hånad och kallad patetisk av hela vårt überironiska land där rädslan för att prata om viktiga saker på riktigt är så stor att man bara får göra det om man har druckit alkohol eller möjligen om man är gravidhormonell. Eller döende. Synd att han skulle behöva vara döende. Han var, är, dock ofrånkomligen inspirerande. 

Om jag grät? Självklart. Självklart. 

Om vi åt semlor? Självklart, men på köpebullar. Om fyraåringen tyckte om det? Självklart inte. 

3 kommentarer:

  1. Ohh, jag gillar ditt sätt att skriva och jag förstår precis hur du har känt under din "inspirationsdag" - där verkligheten ramlar över och allt blir uppochnervänt.

    Det är några år sen jag var i det skedet i livet. Och för vad det är värt - det blir annorlunda - plötsligt får du tid som du inte riktigt vet vad du ska göra med. Det är också svårt ska du veta - vad blir du då inspirerad av.

    Fortsätt skriva utifrån dig, ärligt och avskalat. Me like.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, för kommentar och uppmuntran!
      Jag fortsätter skriva om du fortsätter läsa ;)
      Med en otematisk blogg som min blir det rätt varierande kvalitet på inläggen, men av någon anledning blir det oftast bäst inlägg dåliga dagar. Det är väl dom dagarna bloggen fyller störst funktion för mig som ventil antar jag.
      Om du gillade det här inlägget så rekommenderar jag att du läser "mammapanik"-inläggen här på bloggen (använd sökfunktionen!).

      Radera
  2. Och här finns musiken från Jills program inklusive två duetter med Gidlund!
    http://open.spotify.com/album/1BOCCGLm4M7hAPCBaBzotx

    SvaraRadera