Var köper man ett nytt liv åt sig själv och sin familj?

Fick tid hos doktorn idag till ettåringen. Gick ut till bilen lite lagom sju minuter innan vi skulle vara där. Lyfte under stor smärta (den stukade handleden!) in barnet i bilen och bältade henne. Funderade som hastigast hur det skulle gå att växla med den handen? Det hade jag inte behövt oroa mig för. Bilen startade nämligen inte. Helvetesbilen strikes again, för jag vet inte vilken gång i ordningen. 

Varning, här kommer en lång parentes (hade bilen inne på årlig service för tre veckor sen, vilket medförde byte av stötdämpare och diverse småtrams och en faktura på drygt åttatusen. Då bilen efter det fortfarande vobblade åkte vi som rekommenderat till däckfirman för att få däcken balanserade. Killen på bilfix tittade misstänksamt på mig men började montera av däcken. Då han kommit halvvägs avbröt han sig. Började "ricka" på däcket och tillkallade sin chef och överlade lite med honom. Sen sa han:
"Det är inte däcken det är fel på, det är xxxx (kommer inte ihåg vad delen heter, något med stag kanske?) som glappar, de måste bytas."
Och:
"Jag tänkte väl för jag minns att jag balanserade dom här däcken när du köpte dom av mig i vintras." Varpå hans chef fyller i:
"Dom kostar cirka 700 styck, plus arbetet så cirka 2500-3000kr. Men det tar en stund, ring i början av nästa vecka och och boka en tid".
Så monterade dom på däcken och jag körde hem igen. Idag just innan vi packade ihop oss inför läkarbesöket ringde jag och bokade den tiden. Vi är alltså inte intresserade av att lägga mer pengar på helvetesbilen i år. Eller någonsin. Snart på Blocket nära dig. Ska bara försöka ta den genom besiktningen. Om den startar igen det vill säga.).

Det var mycket mycket nära att jag började gråta och bara liksom gav upp allt, där framför ratten. Ni vet ju redan allt, men jag listar de två-tre senaste veckorna för att fräscha upp ert minne:

• Bil behöver lagning
• Pollensäsong kickstartar (har inte skrivit om detta men det innebär inte att det inte har hänt)
• Inskolning på dagis
• Ryggskott
• Hostig bebis med feber
• Dålig nattsömn (som en följd av ovanstående)
• Fylla (självförvållat, jag vet)
• Bakfylla (som en följd av ovanstående, självförvållat, jag vet)
• Stukad handled (som en följd av ovanstående, självförvållat, jag vet)
• Inskolning på jobbet
• VAB från jobbet dag två, tre och fyra
• Bil startar inte

Alltså den här familjen klarar inte av att hantera mer skit just nu, förstår ni? Vi behöver inte fler problem, vi behöver ett nytt liv. Alternativt kan vi nöja oss med det liv vi hade innan ovanstående.

Anyway, tillbaks till redogörelse för dagens utflykt. Packade, nu mycket stressad och ledsen, ut bebisen och vagnen ur bilen igen (smärtan!) och marscherade det snabbaste jag kunde till läkarmottagningen, kollade maniskt klockan en gång var hundrade meter och räknade snabbt ut att vi skulle vara ungefär tjugo minuter försenade. Såg framför mig scenariot när dom i receptionen vägrade ta emot oss för att vi missat vår tid, hur jag då skulle bryta ihop, kanske inte fyllt så kapitalt som i lördags kväll i hallen men nästan. Förberedde i mitt huvud ett brand-/försvartal, ungefär såhär: "Som småbarnsmorsa har jag varit på ett ANTAL olika träffar med läkare, BVC med flera. Varje gång uppmanas man att komma i god tid, för att underlätta för vårdpersonalen. Varje gång har jag, som faktiskt är rätt så bra på att underskatta min egen effektivitet, kommit fem-tio minuter innan, och suttit med ett mer eller mindre kinkigt barn i väntrummet. ALDRIG har jag blivit inkallad till den jag skulle träffa på utsatt tid. Har däremot vid ett flertal tillfällen blivit "upptäckt" av vår BVC-sköterska (bra i övrigt, inget ont om henne alltså) i väntrummet, då hon, inte det minsta förläget, med frallsmulor i mungiporna, utbrustit "Oj då, sitter du här och väntar! Ja, just det ja!" Så nu jävlar skiter ni i hur mycket försenad jag är och släpper in mig."

Det där brandtalet behövde jag dock inte utnyttja, som tur var. Kom fram, ungefär tjugo minuter försenat som beräknat, genomsvettig. Fick vänta en liten stund men blev sedan insläppt. Hade tur, kom till min favoritdoktor, han som en gång ordinerade de fyra v:na och sjukskrev mig i två veckor. Men det har jag väl berättat om redan? Annars får det bli ett eget inlägg, vi kan inte ha hur många sidohistorier som helst här idag.

Nåväl, han började med att säga att han vid första anblicken inte kände att vi behövde vara oroliga för dottern. Han frågade mig vad jag trodde var problemet. Jag svarade att jag TROR inte att det är det, men jag vill gärna veta att det inte är lunginflammation. Då höll han med mig och berättade vilka symptom vi skulle leta efter, och helst inte hitta för att kunna utsluta detta. Tyvärr uppvisade hon dock tendenser till detta (förhöjd andningsfrekvens, "indrag" mellan revbenen vid andning). Så det blev till att ta lite prover. Ettåringar tycker inte om att ta prover. Provsvaren visade dock "inget som bidrog till att vår oro behöver öka". Fick med mig recept på luftrörsvidgande och slemlösande hostmedicin. Och, vilket ökade min oro, en återbesökstid till imorgon.

Livet är inte på topp just nu. Trots att vårsolen gör sitt bästa där ute.

Chris Rea – The Road To Hell Part 2

Vi behöver inga fler mediciner på hyllan i köket.