onsdag 30 april 2014

On the road again!

Mot paradiset.

Linderödsåsen, en av de vackraste sträckorna Malmö-Binnerbäck.
 

tisdag 29 april 2014

Jag cyklar hem från jobbet...

... och till det också faktiskt. Nu när jag äntligen börjat komma in i jobbet utan att VABa på hela förra veckan. När jag äntligen lagade min cykel förra veckan. Och nu när sommaren är här hos oss.

Så jag lever åter upp till bloggens namn, och det är en härlig frihetskänsla att susa fram genom staden. Musik i öronen, sånt skit. Man vill höra fartvinden, och fågelkvittret i villakvarteren och ungarna på skolgården och om det kommer en bil där runt hörnan. Hjälm, sånt skit. Håret ska fladdra i vinden. 

Det finns dock vissa mörka moln på cykelhimmeln, och det här är ett av dom. 
Fram till den här viadukten, ganska nära mitt jobb är cykelbanorna rejäla och man kan cykla om vem man vill. För det är så att min cykel har ett osedvanligt bra rull och glid. Eller en väldigt snabb cyklist på sadeln, jag vet inte. Men här smalnar cykelbanan av, och kantstenen växer upp ur marken. Och man tar i för kung och fosterland i nerförsbacken för att ha fin fart med sig ut ur tunneln. Och då kan man ge sig fan på att där på andra sidan kör en lång rad slöhögar som inte alls såg till att ha fart med sig. Som vinglar runt över hela cykelbanebredden och trampar och flämtar och omöjliggör omkörning utan livsfara. Och så hamnar man där bakom och blir tvungen att bromsa sig upp för hela uppförsbacken. Så att all fart är helt slut redan halvvägs upp och man måste växla ner. Fy fan. Sånt gör mig arg ända fram till förmiddagsfikat ibland.


måndag 28 april 2014

Jag säger inget mer... eller jo förresten.

För vissa saker är lite för viktiga gör att inte kommenteras ändå. Så jag gör det nu i efterhand för jag kan inte hålla mig längre. Och imorgon bär det av igen och jag längtar. 

Först ovanstående. Det finns vissa av er som inte fattar alls. Det finns fattar precis och börjar dräggla direkt. Sen finns det dom som känner igen det men inte fattar det. Först- och sistnämnda kategori människor är det lite synd om. Dom i mitten, inklusive jag själv vet vad njutning är. Öländska kroppkakor. Visserligen inte alls som mormors, men eftersom hon inte gör dom åt oss längre, och jag bara inte orkar göra det själv, fick det duga med Morells. Och de var inte alls fy skam, utan mums. Med grädde, lingon, och med en klick smör också för säkerhets skull, jag är ju skåning. 

Sedan blåsipporna på Öland. Ni som sett en bokskog full med vitsippor kan ana. Tänk samma, men byt ut bokarna mot tall, hassel och några ekar. Och alla vitsipporna mot blåsippor. Det är som att himlen lagt sig på marken. Helt makalöst faktiskt. Och utan att skämmas grävde jag upp några tuvor och satte i rabatten hemma i stan. 

Och sist men inte minst. Löttorps konditori. Världsklass alla kategorier. Som sagt... 

Okej det var allt. 

söndag 27 april 2014

Sommaren är här!

Det står i tidningarna att det är sommar nu. Med en helg full av sol och 20+ finns det ingen anledning att säga emot. 

Och det är inte det att vi inte har grillat tidigare i år, men idag var det dags för första riktiga grillmiddagen. 
Ett tag var jag så less på pastasallad att jag trodde att jag skulle spy om jag såg en enda pastasallad till. På varje kaffe, fest, picnic, grillkväll man blev bjuden slet någon fran en plastbunke med mer eller mindre smaklös pastasallad. Sen fick jag nog, så jag har inte gjort pastasallad på säkert två år. Men, idag blev jag plötsligt sugen på det igen. Fläskkarrén till ära kan man säga. Gott var det! 

Mitt hetaste trick är att blanda rejält med dressing av balsamvinäger, lite japansk soja, svartpeppar, salt och lite socker, med rödlök i en bunke redan innan du kokar pastan så att rödlöken blir marinerad (eller modernare uttryckt "picklad"). Vänta med oljan. Koka pastan riktigt al dente, häll av den och vänd runt den med dressingen, fortfarande varm. Då suger den åt sig av smakerna ordentligt undertiden den svalnar. Vänd ner resten av vad du nu vill ha i tillsammans med olivolja. Servera nygjord och fortfarande lite ljummen. Helst med grillat kött och rosé. Enjoy. 

fredag 25 april 2014

Oj vad tiden går...

... han blev nio år i år!

Av minsta systern fick han ett trepack ballerinakex. Av fyraåringen fick han en fotboll. Av pappan fick han en cykel. Av mig fick han ett par överdragsbyxor. Ibland måste man offra sig... 

Som han själv så diplomatiskt uttryckte det: 
"-Jag är ledsen Emilie. Din present är kanske väldigt användbar, men den kommer tyvärr. På sista plats."

Phoenix – Congratulations

torsdag 24 april 2014

Nu är glada...

... påsken slut, slut, slut. 
Påskeriset åker ut, ut, ut... 


Jo, vi kan väl erkänna att det finns regniga stunder i paradiset också, inte bara blå himmel. Men den här smarta mamman hade köpt med sig ett rejält påskpysselset (dvs papper och pennor från Ikea, klistermärken från biltema och lim, diverse papper och bokmärken från TGR totalt kanske 50 kronor...) så det gick ingen nöd alls på den ständigt pysselsugna fyraåringen. Oj vad hon pysslade. Men så blev det ett väldigt praktfullt ris till slut också. Som fick följa med hem till stan sen också, men som nu faktiskt har spelat ut sin roll för den här gången.


Nu återgår vi till att plocka blommor och rita tusentals teckningar igen. Och att träna på "dokstaberna" i Spider-Man-skrivboken vi fick på McDonalds på väg hem från paradiset... 


Ses om ett år påskpyntet!

onsdag 23 april 2014

Sett med barnaögon.

Fyraåringen på promenad i påskhelgen.
-Mamma! Kolla vilka stora marshmallows!!!!

Ska tillägga att hon snabbt besinnade sig och sa. -Men det där är såna masjmallows med gräs i. Tur, för jag tror inte jag kan äta så stora. 

tisdag 22 april 2014

Jag har sagt det förut...

Malmö konsthall är fantastisk och på många sätt underskattad. Restaurangen dock något överskattad (och överprisad) i mitt tycke. 

Lokalen! Ljuset! Rymden! Akustiken! 

Och gratis ÄR gott. Det gör ju att man kan gå dit när man vill, så ofta man vill, utan några som helst krav. Man kan gå rakt genom salen utan att dröja ett endaste steg om man direkt upptäcker att det är skräp och ointressant det där inne, man har ändå inte förlorat något på det. 

Eller så kan man stanna så länge man vill. 



Inte hade jag trott att vi med annandagens eftermiddagssol skinande ute på lekplatsen, skulle fastna i närmre en timme inne på konsthallen, för att barnen ville bygga mönster? Men så blev det. Min vän och jag försökte lägga band på våra ordningssinnen och låta barnen bygga fritt. Våra två äldsta döttrar ömsom motarbetade varandra ömsom hjälpte varandra. Mest samarbetade de faktiskt. Och mest lät vi dem hållas, för det blev fint ändå! 

måndag 21 april 2014

Hej himmelsbilen!

När helvetesvolvon med näppe passerade besiktningen häromsistens såg vi vår chans att bli av med den. 

Och eftersom familjemedlemmarna knappast blir varken färre, mindre eller kortare, packningen fortsätter att svälla och långfärderna verkar bli fler och fler tänkte vi också passa på att öka färdkomforten. Så när vi ändå hade så fullt upp med blocket-köp, sjuka barn och mastodontpackning inför årspremiären av paradistripper, slog vi till på en ny bil en timme innan avfärd. 

Nåväl, ny är väl en överdrift. Den är äldre än båda våra döttrar. Tillsammans. Men två år yngre än åttaåringen (som nämligen blir en nioåring på fredag...). 

Lite lite kan jag inte låta bli att ändå sakna helvetesvolvon. Den var så inbodd (ingrodd). Så vi. Den har tagit oss till Norrland och Riga, till Oslo och till Odense. I den körde vi på yrvaken nattfärd när första dottern skulle födas, och i den har vi kört hem båda döttrarna från BB. Men den svek oss allt för ofta. Jag minns allt för väl hur den övergav oss på en parkeringsruta på möllevångstorget på lillejulafton när jag var höggravid och hade köpt bara stora och tunga klappar till familjen så att en överprisad sista-minuten-bilhyra på julafton var enda utvägen. Hur AC:n slutade fungera lagom till semestern två somrar i rad. Hur jag på slutet inte riktigt vågade lita på att den skulle starta och därför aldrig gav mig iväg utan välladdat busskort och dito telefon. Hur oljefläckarna på gatan utanför huset fortsatte växa... Nej. Hej då helvetesbilen. 

Look at this beauty!
Citroên C4 Grand Picasso
Hej himmelsbilen! Snälla du, svik oss inte nu. Lev upp till ditt nya epitet, iallafall några år är du snäll. Nu har du redan hunnit ta oss till paradiset och hem. Fortsätt med det!

söndag 20 april 2014

Renovering i paradiset. Smygreklam.

Som sagt, den relativa frånvaron här på bloggen beror till stor del på att vi befunnit oss i paradiset, där internet är en framtidsgrej. Vi har också ägnat största delen av tiden där åt renovering och pynt, till gagn för både oss själva och sommargästerna, är förhoppningen. Vi hann med väldigt mycket men ändå hann vi inte ens påbörja någon målning och tapetsering av varken väggar eller innertak. Saker har en tendens att ta rätt så mycket längre tid än vad man tänkt sig, särskilt med tre barn i hasorna. Som tur är hade vi min far på plats och han gjorde minsann skäl för sina måltider vill jag lova.
 
Och vi är fortfarande rätt så långt ifrån vårt slut-/drömscenario, i detta första skede försöker vi spara lite slantar genom att prova vad av det som redan fanns på plats, och av det vi hade liggande hemma, tillsammans med lite blocket- och loppisfynd som kan användas. 
 
Nedan en upprapning av vad vi faktiskt gjorde. Och lite bilder. Den som vill se "före"-bilder kan ju gå in och kolla i annonsen, men pass på, jag kommer att uppdatera bilderna på blocket inom kort.
 
 
 Utvändigt.
 
Utvändigt gjorde vi just inte mycket. Bytte ut trappstegen upp till terrassen på andra sidan, för dom var väldigt spruckna. Och jag är inte så sugen på att hyresgästerna ringer mig mitt i sommaren för att klaga på att dom brutit benen på trappsteg som rasat ihop i språnget.
 
 
Hallen.
Ny hängare/hatthylla, nya krokar till barnjackor, ny bonad på väggen, flyttat ut en byrå och satte in två stolar. Nya tavlor på väggen.
 
 
Badrummet.  
 
Skurade REJÄLT i duschkabin och även resten. Jag låg bokstavligt på knä och skurade fogarna på toaletten och bakom duschblandaren med tandborste. Min egen.
Målade fönster och fönsterkarmar vita (jämfört med den obehandlade och rätt fläckiga furun).
Limmade och silikonade fogarna i våtrumstapeten (som tidigare var hjälpligt lagade med tejp...). Tog ner diverse krimskrams, silikonade spik- och skruvhål. Bytte toalettsits. Satte upp ny toalettpappershållare. Bytte duschmunstycket. Satte in ny "schampo-korg" i duschen. Bytte handukskrokar. La in nya badrumsmattor. Bytte handtag på skåpen (eller egentligne, skruvade loss, skurade, spraymålade dem svarta och skruvade dem tillbaks igen). Tog bort det trasiga badrumsskåpet/spegeln och målade en loppisköpt stor spegel svart och satte in. Fortfarande finns det en hel del att göra här men nu känns det iallafall inte sunkigt.  
 
 
 
Stora sovrummet.  
 
Ny matta. Nya sänglampor till våningssängen. Dragit åt alla skruvar i våningssängen så att man kan klättra upp i den utan att den går i bitar. Tagit bort kapphängare bakom dörren som gjorde att den inte kunde öppnas ordentligt. Flyttat ut ett bord. Nya resårmadrasser, bäddmadrasser och madrassöverdrag till dubbelsängen. Nytt överkast.
 
 
 
Korridoren.
Li
Tagit bort ful taklampa, satt in spotar (ja, väldigt 90-tal, men vi hade dem liggande hemma så vi kunde inte med att lägga pengar på att köpa ännu fler lampor just nu). Tagit bort tavlor och satt upp nya.   
 
Köket.
 
Ny större kyl/frys. Installerat diskmaskin (tog längre tid än förväntat due to väldigt gamla rör och infästningar under vasken). Ny vattenkokare. Bytt microvågsugn (den gamla var från 80-talet. Tog närmre 2 minuter att värma 200ml vatten till välling i den, inte okej). Köpte en grenkontakt så att man kan både göra te, kaffe och lyssna på morgonradion samtidigt. Löst upp propp som gjorde att avrinning från vasken var dålig. Satt upp krokar till kökshanddukar. Tryckte in en uppsättning plastservis till barnen från Ikea i skåpen, tillsammans med ny Steltontermos och lite annan lös bra att ha-utrustning.
 
 
 
 Sovrum 2.
 
Ny matta. Nya madrassöverdrag. Satt in en taklampa och fixat en sänglampa till. Flyttat ut lite möbler och satt in lite andra. Ny rullgardin. Detta är det rum jag trodde att vi skulle hinna helrenovera (ny färg och tapeter på väggar och måla taket), men där vi i praktiken gjorde minst. Hann inte ens flytta runt och sätta upp "rätt" tavlor.
 
 
Matsal/ vardagsrum.  
Ny matta. Klätt om stolsdynor och soffsitsen, sytt nya överdrag till kuddarna i kökssoffan. Ny taklampa över bordet. Nya tavlor på väggarna.  
 
Ny matta. Nytt soffbord (som vi hittade i ladan, slipade och oljade). Två nya fåtöljer med lammfällar. Nytt brickbord. Nytt sideboard (inte i bild). Ny bordslampa, med ny skärm. Flyttat hit TV och tv-bord från ett av sovrummen, vilket även innebar flytt av Tv-antennen utvändigt, inklusive ny kabeldragning. Ny taklampa, inklusive flytt av densamma och montering av dimmer. Ny golvlampa (som vi hittade i ladan men fick byta strömbytare, kontakt och skärm på). Nya tavlor. Nya kuddar i soffan. Tagit bort diverse tavlor och gamla krokar och spikar, samt gardiner och gardinstänger. Plockat undan tingel-tangel.
 Och störst av allt; rivit halv-väggen mellan matsalen och vardagsrummet. Efter bara två timmar var det ofattbart att den väggen ens hade funnits. Innebar också åtgärder med eldragning eftersom den väggen hade en strömbrytare och lite sladdar i sig. Kvarstår att åtgärda; hål i golvet (så tjusigt dolt under den blåa mattan), samt ett glapp i väggpanelen (ännu tjusigare gömt bakom den ännu tjusigare bokhyllan).
 
Det var liksom allt vi hann.


lördag 19 april 2014

Glad påsk och de då va'.

När solen skiner och det känns ljummet ute fast klockan bara är nio på morgonen, vinden är obefintlig och kön till äggatanten också, då är det en ren fröjd att handla på torget.


Obs att bilden togs en halvtimme senare, då kö hade bildats. Vis av erfarenhet från förra påsken då jag kom vid halv elva snåret och äggen var slut, var jag där prick nio.

Glad fortsättning på påsken!

tisdag 15 april 2014

Lycka är...

...att plocka så många blombuketter man vill, och se när körsbären snöar.

Titiyo – Flowers

måndag 14 april 2014

Trivialt men underskattat.

Glass i strut.
Både barn och vuxna blir barnsligt glada.

Jag hoppas att ni väljer att inte notera medicinsamlingen som verkar ha permanentat sin plats på hyllan i köket, eller strösslet som ligger inte bara på glassen, utan på hela köksbänken och golvet.

Barnen, iallafall som i mitt fall fyraåringen, blir dock gladast om det är helt vanlig vaniljglass i struten. Själv älskar jag blåbärsglassen från Otto och glassfabriken...

Tom Waits – Ice Cream Man

söndag 13 april 2014

Lokalpatriot

En gång Helsingborgare alltid Helsingborgare. Hoppas att dessa skönheter inhandlade på förra årets rea för 19 kronor ska ta över vår södervägg.
 
 

lördag 12 april 2014

fredag 11 april 2014

Giltig frånvaro?

Nu drar vi till paradiset. Ska fixa lite inför sommarsäsongen tänkte vi. Blir till att åka upp med släp och det är nästan så att jag börjar undra om det kommer att räcka det där släpet?
 
Det är kyl- och frys, diskmaskin, micro, vattenkokare, mattor, speglar, tavlor, madrasser, tapeter, fåtöljer, brickbord och en våldsam massa bra att ha.
 
Dessutom rätt mycket mat. Inte för att det inte finns mat att få tag i där. Viss mat måste man ju handla där, fisk hos Böklund, några korvar och skinkor på Rosas, lite ägg och potäter hos Pit-Sven, och så Ölandslimpan på kondiset förstås (ja, nu tänker jag börja tjata om den igen!). Men om man ska vara där en hel vecka är det bra att ha med sig en del basvaror som man handlat billigt i Malmö, för om man ska handla allt på Eklöfs så blir man ju totalt ruinerad. Han får sin beskärda del av inkomster ändå, för det är alltid mer som behövs än vad man har med sig.
 
Eftersom täckningen i paradiset är som den är blir det snålt med bloggande närmsta veckan, vi siktar på att vara tillbaks på torsdag tror jag. Men oroa er inte. Jag har schemalagt en hel rad trista inlägg för att hänga kvar i #Blogg100, som ni ska få plåga er igenom dessa dagar. Kan vara att dess inte länkas på facebook utan att ni får leta reda på dem själva. Sen kommer jag tillbaks och plågar er med paradis-storys.
 
Hej så länge.
 
 
 
 
 
 
 
 

torsdag 10 april 2014

Vi packar det viktigaste först.

Fyraåringen blir av förståeliga skäl rätt uttråkad av gå här hemma vänta på att kopporna ska gå över, nu när hon är piggare i knoppen. Hon har tjatat hela veckan om att vi ska baka brysselkex. Med tanke på helgens magsjuk och vattkopporna tyckte jag inte att bakning var en särskilt bra aktivitet. Men jag lovade henne att nästa vecka, när vi är i paradiset, då ska vi baka brysselkex.

Så idag när jag började ploacka fram saker som ska med sa hon. Jag ska också packa ner det viktigaste. Så tog hon fram en stol, klättrade upp till kryddskåpet, och plockade fram den gröna karamellfärgen. Hon envisas med att de är godare gröna än rosa.

Och sen skrev hon av receptet.

onsdag 9 april 2014

Om inte detta väcker ramaskri...

Tittar på Nyhetsmorgon tillsammans med en motvillig ettåring (passar på innan fyraåringen vaknar för sen är det kört). På reportaget om våld och våldtäkter på de så kallade "Partybåtarna" på Östersjön.
Uttalandet av den där mannen, från Tallink Silja. Hittade dom honom på 500-talet eller? Han säger två meningar och om inte de två meningarna väcker ramaskri så vet jag inte vad. Detta lär börja snurra på Facebook i feministsverige inom strax, sanna mina ord. 
"Först och främst måste passagerarna tänka på sig själva, kvinnorna borde inte dricka så mycket de vet ju vad som kan hända. Och dessutom är det ju inte alla kvinnor som blir våldtagna." 

Den första meningen gör ju att man bara blir så jävla trött. Samtidigt som det är så väntat. Det gamla vanliga; våldtäkter och våldtäktsmän är inte problemet det är hur kvinnorna beter sig man ska prata om. 

Och den andra meningen. Hur tänker han? Att dom som inte blir våldtagna ska vara glada för det? Jag tänker på att han är inte så bra på att sälja resor den mannen. Iallafall inte till kvinnor. 

Personerna på bilden har inget med våldtäkterna att göra.

Jill Johnson – Not Ready To Make Nice

tisdag 8 april 2014

Sniglarnas trädgård.

I vår trädgård finns några sorters snäckor. Alltså såna sniglar som bär sitt hur på ryggen. De klassiska svart-gul-randiga som jag tyckte var vansinnigt vackra när jag var liten. Och så mångder av vinbärssnäckor (fler av dem än av vinbären...). Har långtgångna planer på att fånga dem, koka dem i vitt vin och gratinera dem med vitlök. Kanske det äntligen blir av den här sommaren?

Det finns också några sniglar, och med dom är det lite svårare. Den där mördarsnigeln, den vill man ju inte ha på besök har jag förstått, hur ser den ut egentligen?

I förmiddags stötte jag på den här:
 
Osäker som jag var så postade jag en bild på facebook med en fråga om det var dags att väcka mördaren i mig eller inte. Det visade sig snabbt, bland annat tack vare faster, att detta är en leopardsnigel som bara äter förmultnat material (alltså inte min nysådder), inte en mördare.
 
Det finns flera små rackare av denna typ och det känns skönt att få låta dem leva. Tyvärr råkade fyraåringen göra slut på den stackare vi just stiftat bekantskap med ovan, med hjälp av framhjulet på trehjulingen. Till hennes försvar ska sägas att hon var så exalterad över sin nya cykelhjälm att hon inte såg den. R.I.P. lilla snigel. Kanske ska vi ha begravning imorgon? Lämpligt sångnummer som alla kan klara av finns ju klart.

Mora Träsk – Lilla Snigel

måndag 7 april 2014

Nån måste ju göra det!

Fyraåringen är sjuk som ni vet. Vattkopporna på henne är som väntat så mycket värre än på den lilla. Kanske beror det lite lite på att hon är en mer gnällig natur. Kanske beror det lite lite på att hon vet om att hon är sjuk. Ser prickarna och förstår att hon har tusen små sår över hela kroppen. Skäms och vill inte att nån ska få se henne när hon har prickar. Lite beror det nog på att hon inledde sin vattkoppssjuka med tre dagar magsjuk, så hon var liksom inte på topp från början direkt.

Men mest beror det på att vattkopporna faktiskt ÄR värre på henne. Överallt. Precis överallt. Förutom det självklara, på ryggen, magen, armarna, ansiktet hårbottnen. Så även på, bakom och i öronen, hela snippan, en på insidan av ena ögonlocket, i halsen, handflatorna, fingertopparna, under en nagel.

Ingen matlust alls utan bara trött och ledsen. Det enda som går ner är kall mjölk (tack och lov) och ibland päronsplitt. Men igår ville hon inte ens äta färdigt glassen, utan fick lägga den i frysen halväten och äta upp resten senare. Kan inte hålla pinnen själv för det gör så ont i händerna.

Så eftersom hon inte ens kan tröstäta får väl jag göra det.

söndag 6 april 2014

Lilla Bröllopsresan. Del V. Summa summarum.

Summa sumarum: Med bara 30 kilometer och 30 timmar kan man visst ha en rätt underbar, om än allt för kort bröllopsresa. Det var bara det jag ville säga idag.
Robin Stjernberg – You
Rasmus Seebach – Natteravn
Vi gav oss ut på långpromenad i söndagssolen. Tittade på än det ena än det andra, var bland annat upp vid Carlsbergs-området och vände.
 
Vände åter till Vesterbro, intog en klassisk Club Sandwich till lunch och drack självklart Carlsberg därtill.
Att åka färja Helsingborg-Helsingör, eller tvärtom, är ett rent nöje som fler borde ägna sig åt.

Tillbaka i den underbara staden. Lite nykär sådär.


lördag 5 april 2014

Nä men om man skulle...

... ta och säga upp sig? 

Jag menar lämna över sin plats till någon som är arbetslös. Nån utan barn. Som inte tänker VABa ungefär varannan vecka utan faktiskt vara på jobbet mer än hemma. 

För övrigt var det ju skönt att vi hann med ett varv magsjuka mellan första och andra vattkoppsveckan. Eller? 

Jag vet, det ser inte ut som så mycket att ojja sig över ännu, men vi vet ju hur det är. Det här är bara början... 

fredag 4 april 2014

Lilla Bröllopsresan. Del IV. Kvällen.

Först vill jag lägga in en brasklapp här. Några av er kommer att bli besvikna på det här inlägget. Och/eller på vår utekväll i Köpenhamn. Men efter senaste tidens karatefyllor, som jag obetänksamt nog blottat här på bloggen, var det sista mamma sa till mig när jag stack från Helsingborg:
-Och du, drick nu inte så mycket är du snäll.
Eftersom jag hade ambitionen att kunna promenera runt i Köpenhamn och njuta av staden, solen och min man även en stund på söndagen, valde jag att till del infria hennes vädjan. Inlägget kommer således att handla mer om mat än om fylla. Så vet ni.

Det svåraste med att gå ut och äta är att bestämma vart man ska gå. När man promenerar runt i en "ny" stad så ser allt så mysigt ut- Åh, här kanske vi ska äta? -Eller där! Sådär brukar vi hålla på och leta för jag är rätt dålig på att nöja mig med första bästa. Efter ett tag blir man jättehungrig, och efter ännu ett litet tag rätt så grining. Och ju hungrigare och grinigare vi blir desto svårare blir det självklart att ta ställning till var vi verkligen ska slå oss ner. Så när vi på eftermiddagen på väg tillbaks mot hotellet passerade krogen FAMO på Saxogade tänkte jag snabbt att nu slår vi till och bokar ett bord så behöver vi inte bekymra oss. En gång när vi var i Köpenhamn tillsammans för snart tio år sedan passerade vi en relativt nyöppnad liten italiensk krog som såg så trevlig ut. Då var det fullbokat för kvälle och jag blev så besviken. Där ville jag äta! Det var Famo. En gång var jag där och åt på en möhippa och jag blev inte besviken. Nåväl, när vi nu passerade igen stack jag in huvudet och försökte åter boka ett bord. Självklart var det redan fullt för kvällen. Men som tur är så har denna populära krog nu utvcklats till ett litet krogimperium med två restauranger till. Personalen ringde till Famo 51, lite större och precis i närheten. Tyvärr var det fullbokat även där. Men eftersom vi var beredda att äta ganska sent erbjöd dom sig att "överboka" så vi fick ett bord iallafall, till min stora lycka.

Väl där var det fullt med folk som stog och drack en liten fördrink och hängde av sig jackorna innanför dörren, och bland dom människorna fanns det ett bord för två inklämt. Mycket riktigt var det vårt. Först kändes det mycket obekvämt att sitta där "mitt i", men snart hade folkhopen skingrats, och vi uppskattade att sitta lite avsides från de andra gästerna, men precis bredvid arbetsytan där servisen lade upp antipasti och hämtade viner. På så sätt känndes det som att vi var lite en del av gänget, del av personalen, istället för bara vanliga gäster. Passade oss utmärkt.

Konceptet när det kommer till maten är att man tar vad man får och för det betalar man 400dkr. Dom kallar det fyra rätter men jag skulle vilja kalla det åtta rätter. I förhållande till vad man får så är det väldigt billigt. Och sen kan man beställa en vinmeny till det om man vill, även då för 400 dkr, även då mycket valuta för pengarna.

Domenico Modugno – Volare (nel blu, dipinto di blu)

Inledningsvis bjöds vi på varsitt glas spumante. Sedan började maten bäras in.
Först av fyra antipastirätter var en liten träbricka med en gudomlig ost, några skivor lövtunn mortadella, några grillade marinerade paprikor och bröd.
Därpå följde varsin crostini med en röra på mjölkkokt bacalao. Låter vidrigt, men var rätt smaskigt.
Sedan en liten tallrik med en utmärkt basilikagravad lax, varpå sista anipaston kom in, fantastisk späd vit sparris med kaprismajonäs och sadellströssel. Till allt detta serverades rikligt av ett mycket gott vitt vin.
Grillade paprikor.
Nu började jag bli rätt mätt. Men sedan följde primi piatti. En liten tallrik med risotta med färska gröna ärter och mascarpone. Och så en liten tallrik pasta med salciccia och körsbärstomater. Till detta rött.

Roxette – Dressed For Success - US Single Mix

Jag flämtade och sömmarna i det lilla turkosa fodralet som jag tagit på mig kvällen till ära började knaka. Men det var inte slut än såklart! Nu var det dags för il secondo. Mustigt mört litet lamlägg som serverades med costa. Även nu med rött vin, men ett annat, med en vacker maskros på etiketten.


Vår närmsta bordsgranne, skärmaskinen. Den som gjorde att min restaurangdrömmar återigen väcktes till liv.
Gianna Nannini – Meravigliosa Creatura

Jag kunde knappt sitta upprätt längre och började önska att jag fortfarande varit rökare så att jag utan att framstå knasig kunde gått ut för en välbehövlig paus. Men kvällen var sen och än var prövningen inte slut. Jag tänkte inte ge upp för nu serverade ju Dolce! Sammetslen pannacaotta med blodapelsinsås. Till detta svalt pärlande uppfriskande moscato d'asti

The Dells – Oh, What A Night

Restaurangen var vid det här laget näsan tom och personalen började göra i ordning stället för stängning. En vän till hovmästaren stog och hängde i den lilla foajén just bredvid oss och drack ett glas. Hovmästaren kom gående med en nästan helt full flaska mousserande och frågade om vi ville smaka något särskilt speciellt, en rosa årgångscava. Det ville vi såklart. Så han hällde upp ett glas var åt oss, sin vän och sig själv och så skålade vi. Fördelar med att sitta i personalen knä ska jag säga!

Vi hade tänkt att ta en kaffe någon annanstans på vägen hem, men efter att ha suttit där i lugnet och blivit våldsamt dästa, och sen kommit ut i den oväntat bitiga nattkylan var vi inte det minsta sugna på att gå extrasvängar och försöka tränga oss in på någon full bar. Så vi marscherade raka vägen hem till vårt härliga rum och avslutade istället kvällen med en sängfösare i soffan.


Fodralet, att det håller ihop ännu!

Här kan ni läsa mer om Famo. http://www.famo.dk/