onsdag 7 maj 2014

Man kan bli knäckt för mindre.

Alltså det går inget bra idag.

Känner ni igen det här stället? 

Upptäckte igår kväll att på armen där jag hade en fästing för någon vecka sen eller två, eller tre har jag nu en stor rodnad. Efter att min man hade borrelia efter ett fästingbett häromåret är vi lite nojjiga över fästingbett. 

Så jag försökte ringa till min vårdcentral i förmiddags för att få träffa en läkare, men då visade det sig att dom har typ stängt idag och imorgon för utbildning. Så jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag skulle vänta till fredag eller om jag skulle söka hjälp på annat sätt. Dom tyckte inte att jag skulle vänta utan att jag skulle söka mig till kvälls- och helgmottagningen. Så efter jobbet ringde jag till kvälls- och helgmottagningen och fick en tid till klockan 18.40. 
-Tänk på att vi har flyttat, vi ligger inte vid Värnhem utan på sjukhuset i samma byggnad som akuten. När du kommer in på gården följ skyltarna till kvälls- och helgmottagningen.
18.30 var jag där, följde den stora skylten där det stog Kvälls- och helgmottagningen och tog en nummerlapp för registrering. Det var fem nummer före så jag tänkte det går nog snabbt det här. Efter 55 minuter kom jag fram till luckan och sjuksköterskan knappar in mina siffror och tittar förvånat på mig. 
-Men du har ju redan en bokad tid? 
-Ja, men jag har ju suttit och väntat på att komma fram hit?
-Men om man har en tid ska man inte gå hit utan til höger där ute på gården. 
-Men det stog ju en stor skylt utanför dörren "Kvälls- och helgmottagning" och på nummerlappsmaskinen stog det ju också det? 
-Ja, för obokade patienter. Till höger sitter en liten skylt där det står "Tidsbokade patienter". 
-Jaha... 

Så får jag gå in där och vänta vidare. Och rätt snart ser jag i korridoren den där hemska hatdoktorn jag träffade då när jag behövde allergimedicin. Så då började jag verkligen bäva för att min väntan ska vara för gäves. Och det gör jag fortfarande här tjugofem minuter senare. 

Fotnot. Kom in en liten stund efteråt till en mycket trevlig doktor som bröt på engelska. Han tittade på armen, på de ifyllda papprens och sa. 
-Jaha, då får du gå till Apoteket och köpa penicillin. It's as simpel as that! 

Och vips så var jag ute i vårkvällen igen. Rätt så lättad att det gick så enkelt efter all väntan. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar