Milano.

Var osm sagt i Milano med en kär väninna. Hon bor i Oslo och jag i Malmö och båda har vi man och barn, så de stunder vi faktiskt setts på tu man hand och hunnit prata på riktigt har varit ungefär 0 (noll!) de senaste tio åren. Så vi bestämde att mötas i Milano. Flott så!

Vi bokade in oss på Hotellet grand Visconti Palace. På bilderna såg det ju mycket flott ut, som ett verkligt palats, men jag förhöll mig nyktert skeptisk. Allt för många gånger har man väl bokat hotell som på hemsidan ser superflotta ut. Som ser fullständigt okej ut ävne i hotelllobbyn. Men som är en smärre chock av besvikelse när man väl öppnar dörren till sitt rum och det visar sig att det är så pyttelitet att man inte riktigt vet var man ska göra av resväskan. Eller att det enda pyttelilla fönstret vetter mot ett sånt där hopplöst äckligt "ljusschakt" som är fullt av spindlar och matos. Eller att det inte finns något fönster alls. Eller att det inte är hundra procent säkert att lakanen blivit tvättade sen förra gästen. För det är i vart fall ingen som dammsugit under sängen på ett bra tag. Eller att toaletten inte går att spola på. Eller... Ja, ni har väl alla stött på såna hotell. Själv har jag gjort det, värst var det i San Sebastian där alla ovanstående äckelfaktorer uppfylldes. Nåja, Grand Visconti Palace var inte så. Det var så att portiern bar våra väskor till vårt rum och lät oss åka ensamma i hissen före. Och att rummet var som ett litet palatsrum. Och det kom någon och bäddade upp sängen på kvällen, bredde ut en särskilt linnehandduk på golvet bredvid sängen och ställde fram tofflorna så att man inte behöver gå barfota på heltäckningsmattan, och la såklart en chokladbit på kudden. Så var det.
Men jag varnar er för två saker som gjorde oss något besvikna så att ni inte känner er lurade när ni som vanligt använder min blogg som den mest tillförlitliga källan på restips;
1) WiFi på rummet kostar 70E extra per dygn.
2) Jag är väl lite bortskämd efter YasuragiSPA:et, för jag var inte imponerad. För att bada i poolen i "SPAavdelningen" måste man ha en badmössa. Och har man ingen får man köpa en för 5E. Och man måste ha med sig handduken från rummet ner till SPAavdelningen. OCh bubbelpoolen är väldigt liten och inte särskilt varm. Och... Tja. SPAavdelningen var helt enkelt lite av en besvikelse, även om poolrummet var rätt vackert
Men i förhållande till hotell i andra Europeiska storstäder var det ändå mycket lyx för pengarna, och läget var bra mycket nära Metro och bussar.

Vi var tvugna att bocka av några av de största sevärdheterna. Domen, varuhuset Rinascente, gallerian och fortet.

Duomo di Milano. Den näst största gotiska katedralen i världen.

 

Galleria Vittoria Emanuelle II. En av världens äldsta gallerior. Man måste ju kunna gå från Prada till Dolce & Gabbana utan att det regnar på en.

 

Ett fort. Varje stad med självaktning har väl ett slott eller ett fort att visa upp?

 Jag var såklart tvungen att fotografera några markbeläggningar, gator och gränder. 

 

Jag var såklart tvungen att leta upp några marknader. En matmarknad såklart. Med grönsaker och ankor och tuppar och det.

Zucchini med blomman.

Tupp med kam.

Och en lopp- och antikmarknad som var den största jag har sett. Sista söndagen varje månad. Nästan värt en egen resa för den intresserade. Mer antikviteter än loppor, men så mycket fint!

Hade det här paret fått plats i resväskan är det frågan om dom inte hade fått följa med till Malmö.

Och så åt vi en del också, och drack såklart. Billigare att äta och dricka ute än vad jag hade väntat mig faktiskt. Jag fokuserade rätt så mycket på ostar och charkuterier. Åt till exempel det här till efterrätt en dag, efter en supersmaskig ravioli med pumpafyllning, smör och salvia. Måste göra det någon dag.  

L'altro Luca e andrea. Vi fick sista två platserna mot att vi lovade lämna vårt bord inom 1 1/2 timme. När vi gick var det en lång ringlade kö av gäster utanför som väntade på bord. Då vet man att man valde rätt. Ravioli med pumpa. Charkplattan ovan. Mmm.

Och så drack vi Aperol sprtiz, drinken nummer ett i Milano. Alla drack den, överallt, när som helst på dygnet. Gärna i samband med den mycket fina traditionen är "aperitivo". Jag skulle kalla det after work. Mellan typ klockan 17 och 21 dukar väldigt många restauranger och barer upp ett buffé med mat av varierande slag som ingår om man tar en drink. Och drinkarna är ofta nedsatta i pris under denna tid. Pizzaslicear, oliver, bruschettas, korvar och ostar, köttbullar och olika gratänger på ett ställe där alla drinkar kostade 7E. Eller paella, pasta med stora stycken hummer, gratänger med polenta och mozarella, och chokladfontäner osv på ett ställe där drinkarna kostade 10E på lördagar. Det är inte på alla ställen det är så bra mat på buffén att man vill äta enbart det, men om man har skral kassa är det lätt att äta och dricka en hel kväll utan att bli fattig.

Aperol Spritz.

Det var så mycket jag inte riktigt hann se. City Life-området. Det nya torget vid Garibaldi. Vi var i Isola men jag tror att vi missade det bästa. China town (alltid intressant!). Det var så många stånd på antikmarknaden jag inte hann titta på (och kanske var lite för bakfull för att titta på). Den stora supermarketen jag sprang på av en slump när jag gick en extra sväng till Metron sista kvällen och där jag handlade viner och ostar billigt tål att utforskas mer (eller dess ännu större kusin som jag gissar bor i utkanten av stan). Och nästa gång vill jag hyra bil och sova en natt i Bergamo. Och kanske återse Casa Banano vid Lago Maggiore. Dessutom var fasaderna på många av de kända byggnadsverken täckta med byggnadsställningar, en väldig upputsning inför världsutställningen nästa år. Så jag tror jag kommer tillbaks.

Ska bara komma ihåg att kolla vilken flygplats jag ska åka till nästa gång.

Francesco Renga – Il mio giorno più bello nel mondo