måndag 29 december 2014

Fyra minuter vintermys.

Det är ungefär vad det blir när man åker på utflykt ensam med tre barn som egentligen är lunchhungriga och middagssömniga, till en isbana där alla andra som tänkte likadant är, en solig jullovsmåndag när det är sådär en åtta minusgrader.

Hur tänkte jag när jag tog med tvååringen till skridskobanan, när jag VISSTE att fyraåringen inte vågar stå på skridskorna utan att släppa min hand? Vi stog rätt länge i kö för att fixa skridskor till mig och nioåringen och hjälmar. Damskridskor i min storlek (och storleken över och under) var slut så det fick bli ett par herrskridskor. Och hjälmen var helt för liten för nioåringen. Så snörde vi på skridskor på hela sällskapet och tog på hjälm på fyraåringen. Och jag kunde ICKE ta ett skär i herrskridskor utan taggar och som var jättebreda så fötterna bara vinglade omkring därinne. Så jag tog på mig skorna igen och började leda runt fyraåringen med tvååringen på armen. Och det var skitsvårt för fyraåringen fick lite panik så fort jag släppte en av hennes händer. Efter en stund satte jag ner tvååringen för att vila armen lite grann och då började hon gråta så att hon tappade andan, och sen föll hon såklart raklång. Så vi kasade oss till sagen, båda flickorna gråtande och tog på skor igen. Nioåringen kom och undrade varför dom skrek och grät och den kommentaren hjälpte ingen. Sen sa han att han suger på skridskor och bara ramlar, han skulle behöva lite hjälp. Men då fick han välja på att ta av sig skridskorna och komma med och dricka varm choklad eller åka mer och missa fikat.

Så vi lämnade tillbaks lånegrejjerna och fikade. Och då var det riktigt vintermysigt i fyra minuter, när vi drack varm choklad och åt pepparkakor och tittade på dom andra som åkte skridskor. Sen var det nån som spillde mjölk och nån som blev kissnödig och nån som ville gå till lekplatsen istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar