torsdag 18 december 2014

Lucka 18.

Förr i tidenvar jag en sån som ofta var i tid. Eller för tidig. Morgonpigg, ansåg att snooze-funktionen var till för lata idioter. Ansåg att det finns ingen anledning att inte göra det man tänkt göra -direkt! Hatade att vänta på andra tossingar som inte lyckades komma i tid till en bestämd träff (för ingen av dom jag väntade hade som regel några vettiga ursäkter, tex barn som vägrat ta på sig overallen, att skylla på).

Som vi alla minns fanns det på stenåldern inget sätt att få tag på den man väntade på när man stog där utanför H&M (varför är H&M träffpunkten nummer ett i så många städer?) och stampade, det fanns heller inget sätt för de oerhört respektlösa typerna som var sena att meddela varför och hur länge de tänkte dröja till mig som stog där och stampade. Inte heller hade man när man stog där någon apparat att sysselsätta händerna med när man väntade. Man väntade helt enkelt, och det var en konst i sig att vänta. Att göra det sådär avslappnat så att det inte syntes att man stog och väntade febrilt och med stigande nervositet. Som ni förstår har jag aldrig varit typen som coolt och till synes oberört sätter mig ensam på ett café eller en bar och tar en kopp eller ett glas helt solo. I vart fall inte utan en tidning, bok eller anteckningsbok som sällskap, försvar och förklaring.

Nåväl. Med stigande ålder och dito barnaskara har den där punktligheten kommit av sig. Den värsta morgonpiggheten har lagt sig (i princip all pigghet har lagt sig kan man säga). Siktar på att lämna barnen på dagis fem över halv åtta på morgonen, lämna dagis kvart i åtta och vara på jobbet klockan åtta. Väldigt väldigt sällan lyckas det. Och när jag lyckas, som idag, lämna matlådan i kylen i köket på jobbet vända huudet mot klockan och se att den är årick 08.00 är jag glad, nöjd och stolt nästan hela dagen. Hejja mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar