lördag 31 januari 2015

Små glimtar ljus i det grå.

Idag är en sån dag när vi väntat hela dagen på att solen ska gå upp. Men det gjorde den inte. Det har varit lika tre grader kallt och genomfrätt (jag skulle skriva genomgrått, men iPhones fantastiska stavningshjälp valde genomfrätt. Och det är på något sätt lika passande...) hela dagen. Enda variationen är att ibland var det ösregn, ibland uppehåll, och ibland snöblandat regn. 

Vi var på utflykt på förmiddagen, tjejerna och jag. På en loppis, men hittade inget -inget! På torget för att handla en bukett blommor att lysa upp dagen med, och ägg. Ingen av blomsterhandlarna var där så blommor får vi leva utan. Men Äggatanten var där, på ovanligt gott humör muttrade hon konspiratoriskt om att hålla i pengarna för det var så många "såna där med pappmugg" på torget idag. Men "av maj får dom inga pengar, sånt får politikerna sköta". Jag höll tyst och skötte mina affärer. Vågar inte stöta mig med min bästa äggsupply. 

Bästa fruktkillen var där iallafall, på strålande humör som alltid. "Smaka på mango. Fantastisk smak idag, från Peru. Och se här! Papaya från Honduras, bästa sorten" och han hade rätt både mangon smakade fantastiskt, och den spanska ekologiska avokadon var härligt smörig. 

Se på dom! Supersized båda två. Längtar tills jag ska äta den där kvarvarande avocadohalvan ikväll. 

När det skymmer utan att ha varit dag ställer vi till med framför-brasan-fika. Flyttar dit fåtöljerna och lilla bordet, dukar fram gotter och grillar marshmallows. Mys! 


Och så fortsätter piratlekarna. De har pågått senare dagarna. Igår mössor blev jag hotad med ett svärd när jag klev ur duschen "-Se upp matrosskalle", röt femåringen. De rider omkring i "pirathattar" och skriker iiiiiha! 

Femåringen självklart kapten. "Du ska säga kapten när du vill säga något till mig", instruerar hon sin måttligt talkunniga lillasyster. Nu är sofforna piratskepp. Hästarna har de bundit fast framför brasan. De har släckt lamporna och ska köra ut i natten, smyga på några rövare tydligen. "-Lätta ankan nu besättning" skriker kaptenen till tvååringen, viftar med svärdet och smurrar på kudden som föreställer ratt. "Lätta ankan då, sa jag!"
Själv sitter jag kvar i fåtöljen framför brasan och försöker hålla mig för skratt. 

Eller förresten, nu råkade kaptenen putta ner besättningen i golvet så det blev ett jävla liv. Jag tror jag måste bryta in. Hej. 

fredag 30 januari 2015

Jag vet verkligen inte vad som hände.

Hur blev det såhär?

Jag som verkligen hade ansträngt mig för att vi skulle ha enmysig middag tillsammans när vi var själva hemma, tjejerna och jag. Tänt ljus. Hällt upp vattnet i fina karaffen istället för plastillbringaren och lagt i isbitar för att det skulle bli sådär iskallt som barnen vill ha det. Stekt fiskpinnar, vispat ihop pulvermos, micrat frysta ärtor och verkligen gjort mig till. Och i ungefär två minuter hade vi skitmysigt. Sen råkade jag tydligen peta i tvååringens potatismos på ett högst opassande sätt när hon bad mig blåsa i det. Hade jag bara vetat vad jag gjorde fel kunde jag ju lovat att aldrig göra om det, men i detta fallet blir det svårt. Så hon fick ett totalt bryt och skrek ilsket rakt ut i fem minuter trots att jag slätade till moset igen och försökte trösta. Sen förpassade jag henne till hallen med förmaningen att om hon ska sitta med vid matbordet så får hon inte skrika. I hallen fortsatte hon såklart att gasta som en gast. Då blängde femåringen surt på mig och sa att jag var en elak mamma och att hon skulle trösta. Så hon gick ner i hallen och mötte samma jävla monster som jag just lämnat där. 

Och då fick hon ett bryt. Sprang gråtande förbi mig in i soffan. -Hon vill aldrig att jag ska prata med henne, eller krama henne, eller pussa henne, hon tycker inte om mig fast jag är hennes storasyster. Det är orättvist!

Så där satt jag med mitt vatten och mitt pulvermos och en jävligt dålig stämning. 

Och nu vankar jag av och an mellan hallen och soffan och försöker trösta och locka för att få lite sällskap. Det går sådär. Snart skiter jag i uppfostran och hälsa och övervikt och plockar fram chipsen. Happy happy!

Amanda Jenssen – Happyland

torsdag 29 januari 2015

Det handlar, som så ofta, om att ta sig samman.

Hur ofta gör vi någonting tillsammans som familj på vardagskvällar efter dagis, jobb och skola? Inte jätteofta.

Innan var alla barnens aktiviteter bara en tid att passa, en timme att vänta. Men ända sen i somras har vi lyckats få femåringens simning att vara en gemensam aktivitet.

För nioåringen älskar att bada, och tvååringen också, och hon klarar nu av att vara i bassängen utan blöja. Och vi har hittat en tid då båda vi vuxna precis hinner bara med, och där det är öppet för allmänheten samtidigt som femåringen simmar.

Så våra tisdagar är badtisdagar. det är lite stress för att komma iväg, men med badväskorna redo innanför dörren och en banan i bilen på väg till simhallen för att alla ska orka fram till en sen kvällsmat, så är det numera inte en timmes väntan, utan en timme bad och umgänge.

Kvällsmaten blir lite sen dessa kvällar så vi har inte höga krav. Flera gånger har det blivit McDonald´s på väg hem. Eller raka vägen till IKEAs köttbullar. Eller mackor och havregrynsgröt. Men det gör inget, det är okej. Vi är och badar.

Att titta på fiskarna i akvariet är det näst bästa med badtisdagarna.

tisdag 27 januari 2015

Jag ser ljuset!

Okej, kanske är det här bara som en hägring i öknen. Men plötsligt idag så var det nästan, hur ska jag säga... -Ljust! ute när jag hämtade på dagis. Fick omedelbart vårkänslor. 

Fast alla med hjärna vet att vårkänslor i januari slutar med krossat hjärta i februari. 

Fascinerande galenskap.

Såg en film igår och kom begeistrad till jobbet i morse, med filmen på USB och tänkte dela med mig. Visade sig att de flesta redan sett den. Hur kan den ha gått mig förbi?

Om du inte sett så rekommenderar jag alltså "Jiro dream of sushi". Alla förstår ju att det är galenskap. Att det omöjligt kan ta ett halvår att lära sig laga omelett, tio år att lära sig skära en fisk, att man omöjligt kan känna skillnad på om Bläckfisken knådats 30 minuter innan tillagning, eller 40. 

Likväl är det fascinerande, oerhört fascinerande.

Och när han säger att "hantverkare är att göra samma sak, varje dag, i hela sitt liv". Då vet jag iallafall det är inte hantverkare jag drömmer om att vara. 

måndag 26 januari 2015

Det är en ros utsprungen!

En bältros. På mig. Känner inte riktigt att jag har förtjänat det men det är väl bara att acceptera att man straffas för sina synder.

Enda fördelen med att bli sjuk och behöva gå till doktorn är att man måste titta på det här textilkonstverket en stund i väntrummet.

 
Alltså. Det är ju inte snyggt. Och inte smakfullt. Och så jädra präktigt "Använd kondom". "Det är farligt att röka". Men ändå. När man sitter där och mår i varierande grad dåligt så är det härligt att veta att nån för hand har gjort den här grejjen för att glädja mig.
 
Det är okej...
 
DET DU DRÖMMER OM GÖR DET!
 
Så ett frö gör en resa
 
Jag går nästan alltid ut från väntrummer med ett leende och känslan av att. JA! Nu JÄDRAR, nu gör jag det. Det jag drömmer om!
 
Tyvärr har det tagit mig rätt lång tid att fundera ut vad jag drömmer om. Men när jag kommer på det, då är det på Vårdcentralen Sorgenfrimottagningen som jag kommer att påminnas om att GÖRA DET!
 
Ciao. Nu ska jag konvalecera mig.

söndag 25 januari 2015

Överdrivet firande...

Börjar ni tröttna på att höra om hur fyraåringen blev femåring? Förstår det. för hon har nu firats FYRA gånger, så det är inte utan att jag också har tröttnat på det. Ser jag en tårta till så spyr jag. Måste jag bära mer presentpapper till återvinningen så dör jag. Så jag lovar. Detta är sista inlägget om den här saken. På ett år.

På något sätt så är två kalas det minsta man kan komma undan med -ett för dagiskompisarna och ett "vuxenkalas". Men så i år råkade hon som sagt fylla år på en måndag och då var det svårt att få ihop ett firande med släkten. Men det var ju då hon fyllde år så vi firade såklart då. Och min släkt kunde inte helgen efter så dom firade helgen innan, då när vi var i helsingborg, och min mans släkt kunde inte helgen innan, så då blev det två firande av det. Och så dagiskalaset då.
 
Igår lördag hade vi alltså min mans släkt på kalas. Har någon slags spärr mot att bjuda på samma sak flera gånger, så jag får allt större panik inför vad jag ska bjuda på ju längre åren går. Men igår blev det brunch. Det var bacon, prinskorv och choritzo (trodde det skulle vara svårt att steka bacon till så många men kom ihåg en vän som körde bacon i ugnen, så det gjorde jag också och det gick bra). Det var vattenmeloner (stansade med pepparkaksformar), körsbärstomater, morotsstavar, gurkstavar och tomat-mozarellasallad. Det var baguetter, ostar och salami. Det var vita bönor och äggröra (trodde det skulle vara svårt att göra äggröra till så många, 15 ägg, men det gick bra). Det var små glas med grekisk youghurt med vuxentopping respektive barntopping. Och så var det glasstårta (marängbottnar, jordgubbsglass, bär). Trevligt!
 
Yoghurt till barn. Minimashmallows och jätteblåbär. Honungen on the side. De flesta av barnen åt antingen bara bären och godisbitarna, eller öste på orimliga mängder honung på youghurten men det var ju fest.

På riktigt, men hasselnötter, valnötter, blåbär och grekisk honung.
 
Och så idag var det sista, absolut sista firandet, med alla dagiskompisarna. Förra årets barnkalas minns jag som en lyckad men rätt stökig tillställning. Så jag bävade lite, tänkte att nu är dom ett år större så det borde bli ett år mer stök?
 
Dottern hade beställt att det skulle vara Nallekalas. Jag hade inte en aning om vad hon menade med det men jag skrev det på inbjudningskort och uppmanade att ta med favoritnallen. Så igår bestämde vi att vi skulle duka ett långbord till nallarna i hallen. Såg riktigt trevligt ut med ett litet långbord direkt när alla kom in, med servetter och sugrör och ballonger och allt. Barnen fick sätta sina nallar där när dom kom och sen var det inte så mycket mer med det. Det räckte så, barnen tyckte det var rätt festligt tror jag. 
Sen hade vi lagt låtsaspengar under tallrikarna (ja, som förra året, dottern hade bestämt att det skulle vi göra i år igen), och så hade vi kiosk i köket. Min man serverade korv och nioåringen var ansvarig för att ta betalt. Lagom avancerat. Sen hade dom lite disco på övervåningen. Spelade frostsångerna tre gånger om... Så var det dags för pannkakstårta, bullar, kakor och hjärtmelonerna igen -favorit i repris. Och så fiskdamm som avslutning.
 
Sammanfattningen är att allt gick jättebra. Barnen var förvånansvärt lugna och jättetrevliga allihop!
 
Ska man jobba på en söndag ska man iallafall ha vett att ta rejält betalt.
 


F E M år!

I måndag var det alltså någon som fyllde år. FEM år! Så stor så snabbt!
 
 
  
Trotsade mörker, kyla och snöblandat regn. På födelsedagsbrickan SKA det finnas en blombukett. Två snödroppar och en blommande Vintergröna-kvist var vad trädgården kunde uppbåda. Inte så illa ändå!

 Grattis älskling!

Lönefredag. Shopping.

Jag är inte en sån som älskar att shoppa. Som går i butiker timme efter timme. Men varje jul blir jag shoppingsugen. Det är som att då kommer jag ut i butikerna och ser att det faktiskt finns jättemycket fint där som man skulle vilja ha. Men när då innan jul har jag inte tid att shoppa till mig själv. Och efter jul har jag inte råd att shoppa till mig själv. Så nu har jag varit shoppingsugen
 sen första december, och i fredags kom lönen. Gick en sväng på lunchen. Kom hem med 15 plagg barnkläder. Sjukt bra rea på Åhlens -9 fina plagg för 350kr. T-shirt med frost-tryck till tvååringen för att matcha alla de klänningar, tröjer och tights med Frost som storasyster fått i födelsedagspresent och som tvååringen i veckan som gått tiggt till sig att få låna, och länsade H&Ms rea till nioåringen.

Sen var det ingen tid kvar att shoppa till mig själv, men på The Phonehouse hade de "bröstcancerhörlurar" på nedsatt pris. 100kr, varav alla hundra gick till bröstcancerfonden. Och eftersom mina hörlurar på jobbet var trasig så slog jag till. Bra köp!

Rosa fisk. Middag för en femåring.

Eftersom fyraåringen fyllde fem på en måndag, var det svårt att ha ett regelrätt födelsedagskalas på rätta dagen. Men äta skulle vi ju göra ändå. Så vi bjöd in tre av våra närmsta vänner som är barnens favoriter på en enkel middag. Femåringen fick välja mat. Först ville hon att vi skulle bjuda på stekt falukorv med makaroner, men då sa jag till henne att det inte var bra bjudmat. Då föreslog hon taco, och det kunde väl gått an, men den ena av vännerna är fiskian, så jag tyckte inte att det var helt bra. Så jag kontrade med lax.
-Är det den rosa fisken? 
-Ja. 
-Ja, lax, jag älskar rosa lax!
 
 Samma morgon upptäckte jag att allt som låg i frysen i källaren var nästan helt tinat (det visade sig att det var min man som hade dragit ur kontakten till frysen "för jag behövde ett uttag", och glömt sätta i den igen. Tro mig, jag har skällt på honom för det...). Så det där paketet med ett kilo räkor som låg där fick vi ta till förrätt. Räkor är ju rosa så det gick an. Gjorde en klassisk skagen (skala och grovhacka räkor blanda med grovhackad dill, fint hackad rödlök, tre matskedar god majonäs, en matsked matlagningsyoghurt eller créme fraiche eller gräddfil och svartpeppar) och la på en rosterondell.  
Dom som inte äter Skagen fick skinka på, skinka är ju rosa. Och dom som inte ens ville ha skinka slapp. Man kunde också få fyra chips om man ville. 
Laxfilén parmesanbakades hel, serverades med pappardelle (sån där extra bred bandspagetti) och en krämig mussel- och paprikasås. Som garnityr rostad kål, musslor i sitt skal, strimlad rostad paprika, basilikablad och oxalisblad.
 
 Dottern fick välja flaskan på systemet så det blev rosa bubbel med illrosa etikett. Barnen drack hallonsoda.
 
Till efterrätt en princesstårta som på grund av diverse omständigheter hade åkt tåg tur och retur till Helsingborg och därför blivit lite illa tilltygad. Men inte värre än att vi kunde kamoflera det värsta med lite bär.
 

 
 
Recepten? Kommer här: 

Krämig mussel- och paprikasås
Såsen är det omständigaste, men går att förbereda. 

Börja med att rosta paprikor. Lägg röda delade och urkärnade paprikor (jag hade två stora paprikor, till fem vuxna och tre barn, men hade rätt mycket mat över...) med skinnsidan upp på en plåt med bakplåtspapper och lite olivolja. Sätt i mitten av ugnen på 250grader tills de är mjuka och skalen börjar bli lite svarta, ca 20 minuter.  Tag ut dem, låt dem svalna och pilla bort det mesta av skalen. 
Sedan är det dagsatt förbereda blåmusslorna. Skölj, rensa och kontrollera musslorna. 
Fräs en grovt hackad gul lök, två-tre skivade vitlöksklyftor, en stor skalad och skivad morot i lite smör och olivolja utan att det tar färg i några minuter. Maxa värmen och släng i musslorna tillsammans med några vitpepparkorn, ett lagerblad och en deciliter vitt vin eller vit martini (en nödlösning som fungerar utmärkt när man inte har nåt vitt hemma). Rör runt och häll över en-två deciliter vatten. Lägg på lock och koka på hög värme cirka fyra minuter tills musslorna öppnat sig och är kokta, rör om någon gång undertiden. Sila av spadet och spara det. Låt musslorna svalna lite utan lock och plocka ut dem ur skalen. Spara några i sina skal att garnera med. 
Fräs ytterligare en liten grovhackad gul lök i lite smör utan att det tar tid. Strimla dom rostade paprikorna, spara eventuellt några remsor att garnera med, lägg resten i kastrullen med löken. Häll på musselspadet (hos mig var det ca 3 1/2dl) och koka ihop ca en kvart. Mixa sen ordentligt slätt. Häll på några (3?) deciliter grädde och saften av 1/2 citron och mixa ihop. Koka upp och smaka av. Vill man ha mer sälta så smula ner fiskbuljong, en halv åt gången, koka upp och rör ordentligt innan du smakar av igen. Tillsätt mer citron om det behövs. Hit går det bra att förbereda. Vid servering är det bara att värma på, och blanda ner de skalade musslorna sista minuten så att de blir varma.

Parmesanbakad laxfilé
Lägg laxabiten i en långpanna med bakplåtspapper med skinnsidan ner (jag använde samma plåt och papper som till paprikorna, det gör inget att det är lite paprikabränt på den). Salt, svartpeppar, vitpeppar. Täck med grovriven parmesan. 180 grader ugn till 62 grader innertemperatur. Höj temperaturen på ugnen om laxen är blek fortfarande när den närmar sig 50 grader. Den ska bli gyllene men inte brun. Tog knappt en halvtimme för mig med en hel tjock laxsida. Men det gör inget om laxen inte är smällvarm tycker jag, så det gör inget om den blir färdig lite tidigare. Bara den inte blir överbakad och torr.
 
Rostad kål
Grönkål (största durkslaget fullt, det sjunker ihop så förfärligt) från trädgårdslandet sköljdes, ansades och kokades i fem minuter. Sköljdes i kallt vatten och torkades av. Går säkert lika bra med grönkål från butik, eller svartkål. Stek på medelvärme, tillsammans med pyttesmå buketter från ett halvt blomkålshuvud, i smör och olivolja tills blomkålen är lite brun i kanterna och grönkålen är nästan krispig. 
 
Vid servering, koka pastan, sila och blanda med en del av såsen så att pastan blir täckt. Lägg upp pastan, häll på lite mer sås på och runt pastan och se till så att alla får några musslor... Lägg en laxbit på toppen. Sprid ut kålen, paprikastrimlorna och musslor med skal runtomkring och toppa med basilikabladen och oxalisbladen/blommorna. Oxalis är släkting med harsyra, vackra mörkröda blad och gula blommor. Allt är ätbart. Såg det för första gången på vanlig affär när jag handlade till detta och är mycket förtjust.
 
Smaklig spis.




fredag 23 januari 2015

Det här med kollektivtrafik.

Till skillnad från i morse, då jag var trött men alert och bussen fylld med tänkande människor, är bussen såhär en lönefredag klockan halv tolv fylld med mestadels trötta, delvis aningens berusade människor. Det finns en risk att jag visar delar av rumpan genom strumpbyxorna när jag håller upp benet såhär för att stötta upp telefonen. Men det gör inget. Jag har fullt upp ändå med att hålla mig vaken till min hållplats. 

Morgonäventyr.

Ska på möte direkt på morgonen så jag åker för ovanlighetens skull superbuss. Det finns tv på bussen. Och den är full av Malmö-högskola-studenter som, redan klockan åtta på morgonen, sitter bredvid mig och diskuterar engagerat och högljutt om VIKTIGA saker. Om att all världens mat räcker men hur ska vi få folk att dela med sig, om hur viktigt det är att alla läser den här fantastiska boken om att alla barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare människan är ju att flockdjur, om hur befolkningen i vissa afrikanska länder förhåller sig till vita på ett visst sätt beroende på den brittiska imperialismen och de brittiska kaptenernas uniformer och sånt. 
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

torsdag 22 januari 2015

Akilleshäl.

Barnsligt förtjust i country, honky-tonk-filmer, romantik och Gwyneth Paltrow. Just nu på 8:an, Country strong. Älskar't! 

lördag 17 januari 2015

Lycka är att åka Pågatåg!

På triangeln C: -Mamma, ska vi åka Pågatåg? Jag älskar Pågatåg som är lila! 

På tåget: Barn under sju åker gratis med en vuxen. Men Skånetrafiken har äntligen fattat att åker man tåg så vill man ha en biljett, så det fick vi av konduktören. En där man själv får skriva sitt namn, varifrån man åker, och vart man ska. Kul! 

På Lunds C: -Mamma, titta ett Pågatåg till! Så härligt det här är!

onsdag 14 januari 2015

Inget hindrar ett proffs.

Inget hindrar en desperat kvinna. Inte ens lite kräks. Jag skulle ut på After work ikväll, så då gick jag på After work. Drack teguiladrinkpitchers like a boss. Åt friterade bläckfiskar. 

Men går för säkerhets skull hem tjugo över åtta. Man vet ju inte hur natten blir liksom... 

På vakt.

Och så kom mannen hem med fyraåringen också (jag hade visst råkat stänga av ljudet på mobilen, inte så smart en dag som denna). Har lagt handdukar under barnen och bäddat ner dom i vår säng framför Pippi-film. 

Vågar inte lämna dom ensamma här, framför allt med tvååringen som inte riktigt kan förmedla hur hon mår måste man vara lite på sin vakt. Och jag vågar inte bädda ner mig mitt emellan dom -vill inte riskera att fastna. Kan ju behöva komma på fötter snabbt. Så jag burit in en fåtölj och så sitter jag här och vaktar och väntar på det värsta jag vet. 

Dagens tredje tvättmaskin är just igångsatt. Härliga tider. 

VAB. Med en underbar arbetsgivare.

Tror att lite kräksjuka är straffet för att vi under julledigheten äntligen lyckades komma ikapp med tvätten i tvättstugan. Eller? 

Avslutade, som ni kanske minns, arbetsåret innan jul med en sista VABdag. 

Började det här nya fräscha arbetsåret med att vara sjuk själv två dagar. 

Sedan dess har jag jobbat tre hela dagar. Skämtade i köket i morse med vår Kvalitetschef, som är på besök från Stockholm, om att det är lite synd om honom för hans barn är så stora så han behövde inte VABa en enda dag i höstas. Jag sa att han kan få lite VAB av mig. 

Då ringde dagis och berättade att tvååringen hade kräkts. Min man tog förmiddagspasset, så jag kunde gå på mitt möte. 

Chefen är med på mötet och när det är slut förklarar jag lite stressat situationen. Jag skulle behöva åka hem nu. Och jag kommer inte imorgon när vi skulle på nästa mycket viktiga möte... 

Han, med ett lugnande leende: Ska jag skjutsa dig till bussen eller? 
Jag: Love that attitude! 


måndag 12 januari 2015

God morgon.

Kollar SMHI för att försöka bestämma om jag ska palla cykla till jobbet idag eller om jag ska tigga skjuts med min man. 

Skönt att veta att det inte ska regna den här veckan heller. Och idag ska det bara blåsa 10-17 m/s. 

torsdag 8 januari 2015

Ett öde Bollywood

Med inspiration från grannarna som i måndags bjöd på mycket god indisk mat, och från Abdos där jag utförde dagens matinköp, blev det indiskt till kvällsmat.

Minsta mästerkocken hjälpte till att laga maten efter bästa förmåga.
 
Jag gjorde mig till. Tände ljus, la upp fint (eh, vissa saker iallfall) och satte på spellista med Indisk musik. Som världsveckan ni vet  http://cyklahem.blogspot.se/2014/01/varldsvecka.html .
Det blev gurksallad med yoghurt och mynta. Det serverades en kryddig men mild gryta med lammkött, en stark vegetarisk curry med potatis, blomkål och linser, och basmati kokt på indiska med gurkmeja mfl kryddor.

Sen var det lite synd att jag hade missat den lilla detaljen att det visst bara var jag och den där minsta mästerkocken som skulle äta idag. Fyraåringen hade ätit hos en kompis visade sig när jag hämtade henne, och min man var på fotbollsträning med nioåringen. Som tur var tyckte tvååringen om maten iallafall, och själv måste jag också säga att det blev riktigt lyckat!

Mycket matlåda imorgon.

Bollywood 2014

onsdag 7 januari 2015

Luft!

Såhär tidigt har vi nog aldrig slängt ut granen. Och då var vi ändå bortresta några dagar så vi hann egentligen inte se den så mycket. Men ändå hade vi tröttnat så det var så skönt när vi väl tagit bort den. Måste varit ovanligt stor för vilken rymd den lämnade efter sig, så mycket luft!
 
Det ska vi nog snart täppa till med prylar igen.
Det jag saknar mest efter avjulningen är stjärnorna. Nu är det ju helt svart på natten och när man kommer hem!
 

Så gick det med det.

Satte klockan, gick och la mig. Och gick jag upp igen efter två timmar. 

Nu har jag lämnat barnen på dagis, hämtat datorn från jobbet. Sitter här hemma och försöker jobba i väntan på att bli uppringd av vårdcentralen. Urinvägsinfektion. Guds straff till kvinnor. Ett av dom. 
Bra början på det nya arbetsåret. 

Nu kör vi.

Ja, imorgon börjar det igen. Känns sådär. 
 


måndag 5 januari 2015

Olika ställen att utföra sin morgontoilett.

Som ni kanske förstått har jag inte stenhårda rutiner på det här med morgontoilett. Jag gör vad jag jag hinner och där det passar. Som tur är har jag valt en perfekt ickefrisyr till håret. Hinner jag så borstar jag det efter morgonduschen, men det går bara ändå. Innan tiofikat brukar ett totteband ändå sitta i det. Försöker såklart klara av det mesta hemma men jag har en tandborste och en liten tandkrämstub i en låda på skrivbordet, och alltid en mascara i handväskan. Mascaran kan klaras av lite varstans, men det underlättar ju om det finns en spegel. Backspegeln på bilen vid ett rödljus är vanligt om jag tagit bilen till jobbet. Hissen har jag redan berättat om, är man ensam i den hinner man precis måla ögonfransarna i någon av de tre speglarna mellan entrén och våning 6. Annars kan man såklart ta till någon av jobbets toaletter, tyvärr är belysningen mycket dålig där. Såhär på vintern har jag hittat ett nytt mycket användbart ställe:
Mörkt ute och kontorsbelysning inne gör att fönstret vid mitt skrivbord fungerar som sminkspegel. Mycket bra.

söndag 4 januari 2015

Paris avec les enfants -c'est super!

Börjar med att erkänna. Jag är total frankofil. Finns ungefär ingenting som inte är bäst i världen i Frankrike.

La Seine!
Så i augusti-september, då när jag som mest drabbades av post-semester-chocken och panikgooglade världen runt i jakt på något att se fram emot, bokade vi en Parisresa. Hyrde en stor lägenhet, bokade flygbiljetter till familjen och stämde träff med min bror och hans familj (dom som bor i Spanien) i Paris på nyår. Och som vi har sett fram emot det. Peppat på alla sätt. Köpte eiffeltorn-halsband till min brorsdotter i födelsedagspresent i oktober, "En engelsman i Paris" i födelsedagspresent till min svägerska, eiffeltorn-halsband, eiffeltorn-tröja och en hel Jean Paul Gaultier Outfit i julklapp till fyraåringen. Har tittat på Råttatouille, Ringaren i Notre Dame, Skönheten och Odjuret (inte Paris men iallafall Frankrike) och Monstret i Paris här hemma om och om igen. Och gjorde alltså ett pepparkakshus i form av ett Eiffeltorn på lillejulafton.
Ändå, lite magiskt.
Med DEN peppen var jag lite rädd för ett magplask. Det måste jag erkänna. Nog för att jag älskar framkrike, och Paris. Har varit därfem gånger förut, senast när vi förlovade oss min man och jag. Då var vi ensamma (ettåringen i tryggt förvar hos mormor) i Paris fyra dagar i April, med juliväder hela tiden. Men en storstadssemester med fyra barn? I december/januari? Metro med barnvagn? Vad gör man när fyraåringen vägrar gå längre, och det ösregnar? Vad gör man när barnen inte vill sitta still på en restaurang och äta lunch och inte tycker om något på menyn? Alltså, vissa farhågor.
Inte helt ensamma mellan benen på Eiffeltornet.
Men alla kom dom på skam! Första nyckeln till lyckan: en fantastisk lägenhet på Airbnb. 
https://www.airbnb.se/rooms/3896570
Ännu en gång ett boende som faktiskt levde upp till bilderna. Jättebra läge med härligt Parisliv direkt utanför dörren och själv lägenheten hade allt man kunde önska sig. Barnen längtade hem till lägenheten så snart vi kommit utanför dörren.
Andra nyckeln till lyckan: Vi hade tur med vädret. Vi hade packat tjocka vantar och mössor, overaller och överdragsbyxor, regnöverdrag till vagnen och förberett oss på ett 1-gradig Paris med snöglopp och att bara kunna vara ute korta stunder. Men det var inte så illa som vi befarat. Första dagen relativt soligt, andra dagen strålande solsken om än kallt och tredje dagen lätt duggregn på morgonen sen dimmigt och disigt men 6 grader. Tvååringen som inte rör sig så mycket utan mest sitter i vagnen hade overall på sig. Till fyraåringen hade vi överdragsbyxorna i väskan och hon tog på dom nån gång emellanåt (för övrigt hade hon citychicka kläder, stumpbyxor och klänningar). Barnen hade dom tunna mössorna och ibland tog vi fram vantarna, ibland frös vi lite men överlag var det helt okej.
-Åh, mamma, får jag också sätta ett hänglås här när jag blir vuxen och blir riktigt kär?
Tredje nyckeln till lyckan: barnen var superduktiga. Fyraåringen (och broderns sexåring) gick och gick i timmar utan allt för mycket gnäll. Ibland åkte dom två barn i min brorsdotters vagn som är lite större och stabilare än vår sulky. Ibland bar vi tvååringen en bit så fick fyraåringen åka lite, och nån gång när dagen led mot sitt slut och vi gick och gick till tunnelbanan fick min man bära fyraåringen en bit. Och dom var nöjda och duktiga och gnällde inte allt för mycket över allt dom ville göra men inte fick (VARJE karusell eller lekplats som passerades var högaktuell för barnen men inte för oss), ville köpa men inte fick (VARJE souvenir eller leksaksaffär eller rosa plastpryl var högintressant för fyraåringen men inte för oss), ville äta men inte fick (VARJE stånd med godis, sockervadd, crêpes och VARJE godisaffär, konditori och fruktaffär var högintressant för fyraåringen men inte för oss).
En upplyst karusell, en nästan full måne, ett litet stånd som säljer crêpe och "Barbapapa" (dvs Barb-a-papa, pappas skägg, även kallat sockervadd), och en trasig farbror som spelar dragspel.
Fjäde nyckeln till lyckan: PARIS. På nästan varje restaurang finns crêpe att beställa till barnen, om inte på menyn så på dessertmenyn, eller om man frågar. Annars kan man ju överallt få en tallrik pommes frites, och/eller en croissant. Trottoarhak som gourmetkrog. Så det blev ingen LCHF diet för barnen, men vi lät det vara okej att äta crêpes med smör och socker till lunch tre dagar i rad. Själva åt vi omeletter, pilgrimsmusslor och marrokanskt småplock. Och på kvällarna åt vi hemma. Åh att få gå till fiskhandlaren och köpa ett och ett halvt dussin ostron, att gå till delikatessen och köpa sig nåt dussin sniglar, att få gå till boulangeriet på morgonen och köpa två baguetter, att få gå in till slaktaren och köpa en hel stor fin-kyckling att stoppa i ugnen.
Det första vi gjorde var att gå igenom kökslådorna i jakt på en ostronkniv. Det fanns ingen. Men min skarpögda svägerska hittade en på marknaden, strax innan vi kom till ostronståndet. Och min bror visade sig vara en jävel på att öppna dom små rackarna. Hur man äter dem är en smaksak. Själv föredrar jag rödvinsvinäger och charlottenlök. Det är för fegisar, säger min bror, bara citron ska det vara. 

Som ett led i jul- och nyårsfirandet hade små karuseller strösslats ut i staden. Som var gratis. Lycka att få åka karusell flera gånger varje dag! Och mycket är spännande att se bara för att det är nytt. Eiffeltornet, först se det från Trocadero och sen gå ner under det, var lycka. Trots att köerna var timslånga så att vi inte kunde åka upp i det. Trots trängsel TRÄNGSEL upp från tunnelbanan och vid sacre couer var det häftigt att se staden uppifrån i solnedgången. Och han den där kända fotbllskonstnären (nej, inte Zlatan), var på plats och imponerade på sexåringen. Det stora pariserhjulet vid place de la Concorde var jätteuppskattat. Nästan ingen kö, förhållandevis billigt (5€barn, 10€ vuxen) och tillräckligt högt för att ge fin utsikt över stan -Louvren såklart, Eiffeltornet, Seine, sacre coeur, tour de Montparnasse, triumfbågen, la defense och lite till såg vi, trots diset. Ja, barnen uppskattade verkligen Paris. Och vi med.
Trés bien!
 
 

Bakfyllemacka

Ja, känner mig lite bakfull idag. Tror att det är fyra dagars drickande i rad i Paris som ger sig till känna, jag är inte van vid det. 

Värm ugnen till 200 grader, typ. 
Bred smör på en vit macka på båda sidorna. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Lägg på tjockt med hyvlad ost så det täcker och sen en skiva skinka. Tag en skiva vitt bröd till och gör ett hål i mitten. Till exempel med en pepparkaksform som ser ut som ett Hello Kitty-huvud. Knäck ett ägg mitt på skinkmackan och lägg snabbt på hålmackan så att gulan sticker upp i hålet. Dra på lite salt och peppar på ägghålet och täck sen det hela med ostskivor och sätt in i ugnen tills det ser färdigt ut. 

Varning; om man använder fryst bröd hinner vitan inte riktigt stelna innan osten fått tillräckligt med färg, så tina brödet först. 

Har jag skrivit om det här förut? 

lördag 3 januari 2015

Lyxshopping!

Eftersom jag förstog redan i förväg att hur bra allting ändå går i Paris, kommer det inte att vara shoppingläge, så passade jag på att stilla shoppingsuget redan i Köpenhamn. Tio minuter då mannen stog med barnen framför nåt akvarium och tittade på fiskar var allt jag behövde för att spendera fickpengarna gör första kvartalet 2015. 
En rengöringsgel från Biotherme, en ögonskugga från MAC, ett nagellack från Dior, en ögonskugga från Loreal (det enda som inte låg långt över min vanliga produktbudget), den nya Lancôme-parfymen med det passande namnet La Vie Est Belle (Julia Roberts på reklamen. Kan inte motstå), och ett par solglasögon från Marc Jacobs. Bra jobbat!