VAB. Med en underbar arbetsgivare.

Tror att lite kräksjuka är straffet för att vi under julledigheten äntligen lyckades komma ikapp med tvätten i tvättstugan. Eller? 

Avslutade, som ni kanske minns, arbetsåret innan jul med en sista VABdag. 

Började det här nya fräscha arbetsåret med att vara sjuk själv två dagar. 

Sedan dess har jag jobbat tre hela dagar. Skämtade i köket i morse med vår Kvalitetschef, som är på besök från Stockholm, om att det är lite synd om honom för hans barn är så stora så han behövde inte VABa en enda dag i höstas. Jag sa att han kan få lite VAB av mig. 

Då ringde dagis och berättade att tvååringen hade kräkts. Min man tog förmiddagspasset, så jag kunde gå på mitt möte. 

Chefen är med på mötet och när det är slut förklarar jag lite stressat situationen. Jag skulle behöva åka hem nu. Och jag kommer inte imorgon när vi skulle på nästa mycket viktiga möte... 

Han, med ett lugnande leende: Ska jag skjutsa dig till bussen eller? 

Jag: Love that attitude!