torsdag 5 februari 2015

Man måste göra något för att det ska bli något.

Återigen bevis på att det är helt upp till en själv att ta tag i saken.
 
Planeringsdag på dagis. Det vill säga stängt. Det vill säga "tvungen" att ta semester när ingen annan är ledig och när vädret inte är vad man önskar sig. Och inte tillräckligt lång ledighet för att åka iväg, fly kyla och mörker. 

Hög risk, med andra ord, för en dag som bara blir en enda gråsörja, en trött innedag, ett glåmigt mellanrum mellan helgen och arbetsveckan. 

Men si det gick vi inte med på. Vi hörde av oss till bästa grannarna, som med kort varsel var med på banan. Vi packade matsäck och utekläder på varsitt håll och möttes vid bilen för utflykt!

Det var inte så långt i kilometer räknat, men ändå en tillräckligt långt för att vara en spännande heldagsutflykt! 
Till slottsparken åkte vi. Lekte nästan helt ensamma på den vanligtvis så överfulla sagolekplatsen (som vi av just den anledningen i vanliga fall undviker). I något som om man är på riktigt förlåtande humör skulle kunna kallas solsken. Hade picnic med kaffe och varm choklad och vispgrädde och allt. 

Gick på promenad genom parken och tittade på fåglar, kastade pinnar från en bro och gick på upptäcksfärd i visningsträdgårdarna i Slottsträdgården. 

Gick på Malmö museer och tittade på uppstoppade djur, en lagom lekvänlig utställning om människan och naturen, en rätt tråkigt producerad utställning med grodfotografier, och den på tok för dåligt belysta leksaksutställningen i de iskalla slottsdelarna av museet. Och åt som avslutning några picnicpepparkakor i foajén innan vi drog på oss overallerna och gick ut i det iskalla igen och promenerade tillbaks till bilen med barn som nu var hungriga, trötta och gnälliga. 

Men det gjorde inget med lite gnäll på sluttampen. Vi hade ändå redan gjort dagen värd ledigheten. Så vi unnade oss att efter hemkomsten ägna återstoden av dagen åt att med blossande kinder somna i soffan framför trettioelfte visningen av Frost. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar