Jag är säker på att ni undrar hur det går egentligen. Med himmelsbilen?
Njae. Jag är inte i sjunde himlen just nu om man säger så. Jag börjar unda om det är mig det är fel på. Eller oss. Vad är det vi gör som får bilarna att gå sönder hela tiden?
Vi köpte himmelsbilen för snart ett år sen. En rejält uppryckning från helvetebilen, världens mest lagade Volvo V70, tyckte vi. (Läs så lycklig jag var här: http://cyklahem.blogspot.se/2014/04/hej-himmelsbilen.html )Sedan dess har den inte varit felfri om man säger så. Jag har ju redan skrivit om AC:ns sönderfall i somras (här: http://cyklahem.blogspot.se/2014/08/antimaterialism.html ). Sedan dess har vi även bytt lambdasonden (jag har fortfarande inte fattat exakt vad det är den gör, jag ser det lite som bilens blindtarm. Bara att bilar kan ha fler än en. Och att de kan gå sönder mer än en gång). Och vi har bytt någon svajndyr microströmbrytare i bakluckan, eftersom den en dag i höstas inte längre gick att öppna längre. Och så hade vi den inne för att den hackade lite när man skulle starta den. Och sen i vintras fungerade inte värmen så bra längre (men då kom min man på att vi hade glömt hälla glykol i kylarvattnet och det var inblandat på något sätt, så det var vårt eget fel liksom).
Så det känns ju lite sådär det hela. Ännu mer sådär kändes det igår när jag var på Alnarp och undervisade. Lyckades komma ifrån lite tidigare än beräknat så att jag kunde hämta tvååringen som var första dagen på dagis efter sin förkylningsastma-hosta-från-helvetet. Döm om min ilska när skiten inte startade. Inte alls. Alltså jag blev så arg där på en avlägsen grusparkering att jag allvarligt trodde att jag skulle gå upp i molekyler. Försökte jaga rätt på nån lärarekollega där på institutionen som kunde hjälpa mig att dra igång den med startkablar (som vi alltid har i bakluckan...) men lyckades int hitta någon. Så jag ringde min man, han kunde inte komma ifrån förän tidigast 30 minuter senare.
Gick tillbaks till bilen och satte mig i den för att fundera på hur situationen bäst kunde lösas. Just då kom en lantmästarstudent i volvokombi och parkerade precis bredvid mig. Jag tänkte; -Emilie, nu är det dags att koppla på charmen. Sagt och gjort, lantmästaren hjälpte mig! Bilen gick igång! Lättnad och lycka. Hann till dagis innan stängningsdags. Hann ringa till Bilfix och få bekräftat att det var ok att lämna bilen där omgående. Lämnade bilen där strax innan stängning och kände mig nöjd.
Just när jag hade satt mig tillrätta på jobbet i morse ringde Bilfix-mannen.
-Jag har kört med din bil lite. Och jag har tittat på den. Jag har satt på sommardäck som vi bestämde. Men dom gamla var kass. Så det är nya nu.
-Så bra!
-Och det här problemet att den inte startar.
-Ja?
-Det är tändstift. Det är kasst. Så vi ska byta det.
-Okej.
Tänker för mig själv att det kanske inte blir så dyrt det här ändå. Hur dyrt kan ett tändstift vara?
-Och. Ditt batteri. Det är kasst. Så vi ska byta det.
-Okej.
Tänker för mig själv, okej då. Det blir väl inte gratis, men att byta ett batteri kan ju inte vara så komplicerat?
-Och, så är det startmotor. Den är kasst. Så vi måste byta den.
-Okeeej.
Tänker för mig själv, ajdå.
-Men jag har några killar som är ute och letar efter en begagnad, det blir billigare.
-Okej.
-Och så är det dags för service, ska vi göra det, byta olja och oljefilter.
-Okej då.
Jag tänker att jag skiter i vilket, ta bilen och spräng den.
Efter mindre än fyra timmar ringer han igen och meddelar att det är klart nu. Så vi hämtade bilen och blev 8500 kronor fattigare.
Det finns två positiva saker med det här. Att han allt detta fixade det på mindre än 24 timmar. Och att nu behöver vi ju inte fundera över vad vi ska göra på semestern, vi ska nämligen inte göra någonting.
En riktigt usel bild på den där solförmörkelsen får illustrera det här inlägget. Som om vi behöver solförmörkelse i det här landet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar