Hatar mig själv när jag först är ambitiös och sen lat.
Först, när jag står i affär'n är jag ambitiös. Planerar storslagna middagar av olika slag, köper ingredienser som förpliktigar. Och det är ju lätt att göra det där och då, i affären. Så jag köper en lammstek.
Sen kommer livet emellan, orkar inte, hinner inte, orkar inte. Latmasken tar mig.
Så den där lammsteken ligger där och blänger på mig varje gång jag öppnar kylskåpet. Bäst före närmar sig farligt snabbt men ändå tänker jag varje dag att "det får bli imorgon".
Ända tills igår. Måndag kväll och tiden har runnit ut. Inte tid att göra nåt med den till kvällsmaten, så efter kvällsmat och läggning av barn och vikning av tvätt, plockar jag fram lammstek och halva kryddskåpet och gör en indisk gryta. Blir så glad att få använda fina burken med hemmagjort chilipulver jag gjorde för ett tag sen av de sista chilifrukterna från trädgården.
Steker och fräser och kryddar och kokar. Och väntar och kokar och väntar. Sen äntligen är det färdigt, och jag med. Så grytan ut på trappan, och jag upp i sängen. Kryper ner under täcket och känner en annorlunda doft. Jag luktar... kofta.
Men maten till ikväll är iallafall färdig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar