fredag 31 juli 2015

Ensam hemma 2015: Dramatiskt avslut.

Vi är de enda som stannar i baren kvällen ut och i takt med att gästerna tunnas ut gnabbas med honom lite av och till. Får honom att blanda till nya specialaren Chilicosmo. Jag säger att jag är sugen på Cosmo, men det är lite väl 2000 så varför kan han inte göra en twist på den? Han blir uppspelt och börjar hela uppfinnandet med:
"-Jag vet den perfekta garnityren!"
Varpå jag replikerar:
"-Utseendet är ändå lite viktigare än smaken va?" 
Och han svarar utan att tveka:
"Ja!"
Då drar jag mig inte för att delta i själva komponerandet av smaker och resultatet blir riktigt bra. 
 
Fem minuter innan stängningsdags och bartendern frågar om vi vill ha nåt mer ikväll. Vi som är ensamma kvar sedan en stund har just bestämt att vi ska fortsätta hem til mig och dricka ett glas rosé eller två till. Svara utan att blinka 
"-Ja"
Med tillägget:
"-Om du blanda till något som vi kan svepa i oss på fem minuter då. Det är helt okej om det är lite sötsliskigt. Och så vore det kul om man fick se något som brinner, det var länge sen man fick se det på en bar. Har kanske inte sett det sen Avoriaz 1995. (det var en klar överdrift men det vet ju inte han). " 

Denna utmaning tog han sig an med glädje, men glädjen hans dämpade något när han insåg att dom inte har någon Sambucca, en självklarhet att utgå ifrån annars. Kan även meddela att Galliano hade dom heller inte så om man leka nostalgiker får man gå någon annan stans.

Men efter mycket möda lyckas han tillslut få våra två små sliskiga shots att brinna nån sekund eller så, och vi går nöjda hem för att dricka rosé till klockan 4 på morgonen. Tackar särskilt för att min man valde att inte komma hem med barnen förrän vid 17-snåret. Tack du älskade för att jag fick dom här två dagarna, jag behövde dom!

torsdag 30 juli 2015

Ensam hemma 2015: Duttade drinkar på hög höjd.

Efter allt det där piffandet tog jag taxi till nån italiensk restaurang i Slottsstaden. Den var okej, men inte toppen. Bättre däremot var efterrätten som intogs i form av en cokctail i baren på Malmö Live. Det var min första gång där men troligen inte sista.

Efter att baristas gått från något spännande och exklsivt till något man förväntar sig på ett vettigt café, har bartender blivit det nya hypade yrket som ni nog märkt. Trevligt för all del, och många av de nymodiga drinkarna är väl så goda som de gammla klassikerna. Men ibland går det lite till överdrift. Den unga och ivriga bartendern på Malmö live den här kvällen fick snabbt ök-/smeknamnet Dutten av oss. Han försökte övertala alla gäster att välja något annat än det dom faktiskt först beställde, och vi som hängde oss kvar i baren längre än vi först tänkt småskrattade åt det hela till sist. Särskilt som drinkarna blandades till med yviga gester och spretande fingar och alla drinkar fick lite duttar av ditten och datten på toppen, eller en torkad limeskiva, eller en liten skål pressad av krossad is fylld med något piffigt.

 
Men de drinkar vi drack var goda, utsikten är ju hänförande och själva lokalen mer intim och mindre flashig än vad jag trott. Inbjöd till mysiga samtal snarare än förfest för grabbgänget. Kanske var stämningen sådan för att vi var där en söndagskväll men jag tror det är så jag gillar det bäst. I'll be back!
 
 

onsdag 29 juli 2015

Ensam hemma 2015: Piff

Efter första dagen då det inte blev så mycket vila som jag tänkte mig (som rapporterat), tillbringade andra dagen i sängen iklädd morgonrock mest hela tiden (som rapporterat). På kvällen stämde jag träff med en vänninna jag inte träffat på alldeles för länge för en middag och en drink. Orkade också för första gången på länge göra mig riktigt fräsch. Låg länge i ett bad med badsalt och oljor och dylik gegga. Peelade och filade det ansades och fransades. Naglar målades och dagen till ära orkade jag till och med smörja in benen och ta fram de högklackade sandaletter och lägga mer än bara en lätt mascara-make-up.
Borde kanske göra det oftare ser jag.

tisdag 28 juli 2015

Ensam hemma 2015: Att skaffa sig sysselsättning.

Ja, jag var alltså ensam hemma en helg. Jag är väldigt dåligt på att hitta på vettiga anledningar att vara göra saker utan familjen, till skillnad från min man. Han är för det första borta med jobbet titt som tätt. Och -Nej, det är inte samma sak när det är i tjänsten, men ändå. Två timmar ENSAM på Kastrup. Äta middag på krogen i främmande land, om än med kollegor. Sova ensam i hotellsäng. Äta hotellfrukost ensam. Och så vidare. Jag har gjort det två gånger i år, ovanligt mycket, och hur jobbiga och intensiva dagarna än är när man är bort med jobbet, så är ovanstående bara sååå skönt ibland. För det andra så är han mycket bra på att komma på saker som han bara MÅSTE göra. Ensam, utan mig och barnen. En kväll här, en natt där, en helg där och en vecka där.

Och när vi nu ändå har sju hela veckor ledighet tillsammans verkar det ju fånigt om jag inte skulle kunna skaffa mig nån dag och natt eller två?

Så jag var tvungen att hitta på en anledning. Och min anledning var att jag ju i egenskap av förlorare av boulen med grannskapsfruarna lovat att bjuda på bubbel. Utan män och barn. Den anledningen köpte mannen och tog med sig våra barn till sina föräldrar lördag till måndag. Inte för att jag tror att nån av grannfruarna faktiskt hade noterat detta löfte, eller utkrävt mig på det om dom nu noterat det, men ändå. En anledning så god som någon.

Enda kruxet var att den liksom lite motverkade sitt syfte med hela den här ensamhelgen. Att vila upp sig och ut sig, på riktigt. För när familjen försvunnit efter frukost började en storstädning med puts och ans för att stolt, fåfängt och fånigt kunna visa upp vårt hus i bästa möjliga skicka. Det pågick i ungefär tre-fyra timmar. Sen var jag ju tvungen att handla. Och så att göra något "tilltugg" till bubblet. Summa summarum hann knappt duscha innan gästerna kom (som vanligt), än mindre vila och slappa något på dagen. Och var tvungen att sätta det första gästerna i arbete för att ro i land det hela.

DEalen var att jag bjöd in alla i grannskapet på bubbel -under förutsättning att alla tog med sig bubbel så skulle jag bjuda på tilltugg. Att bjuda in folk på bubbel med "tilltugg" klockan 19 är urdumt. Vad bjudan man på då, och vad förväntar sig folk? De flesta har väl knappast hunnit äta middag så man bör alltså bjuda på något tillräckligt matigt som stillar både smaklökar och hunger. En skål dillchips tror jag skulle göra rätt många besvikna. 14 personer skulle förses. Så jag börjar lite i olika ändar. Rätt så mycket valnötter och parmesan hemma? Jamen jag gör lite pesto då. Och rätt mycket blåmögelost. Jag gör väl en paj då. Och rödbetor. Ja, men jag gör väl några varma snittar med röbetor och chevre då. Blir man mätt på det här? Äh, jag sätter väl en deg och bakar ett bröd också eller? Sådär höll jag på och blev som sagt knappt färdig.

Gazpacho, den har börjat bli en stående favorit att bjuda på här hemma. Receptet är från förra sommaren och ni hittar det här; http://cyklahem.blogspot.se/2014/08/ensam-hemma-iv.html


Sen gjorde jag små varma snittar. Olivolja på skivor av baguetter, skivade rödbetor och chevre på toppen, ringla över honung, salta och peppra och gratinera i ugnen. Aldrig fel.

Så gjorde jag en paj med blåmögelost och prästost toppad med päron och valnötter. Vanlig pajdeg. Kavla ut och täck botten med riven prästost, smula sen över rejält med mögelost (ju mestigare smak på osten desto mer behövs kan man säga). Vanlig äggstannig på det (knappt 1dl mjölk eller grädde/mjölk-blandning per ägg, salt, svartpeppar och vitpeppar. In i ugnen. Låt svalna så stannar den till sig. Stjälp upp och skär i lagom bitar. Skala och tärna päron, stek i smör och rätt mycket farinsocker på hög värme, tillsammans med grovhackade valnötter (ungefär 50/50 valnötter/päron). Strö över finhackad färsk rosmarin på slutet. Det ska bli en lite kolaaktig sörja runt päron och nötter av smöret och farinet, men päronet får inte hinna bli för mosigt. Strö den där blandningen över pajbitarna. Om man hinner kunde man ju garnera med lite extra rosmarin men det hann jag inte den här gången. Som vanligt en redigt dålig bild på det:

Sedan gjorde jag "det fantastiska brödet" ur Annas kokbok, det är alltid lyckat. Några ostabitar och lite philadelphia till det. Glömde sätta fram smöret insåg jag efteråt.

Och så gjorde jag som sagt en pesto (fast med valnötter istället för pinje). Blandade rejält med pesto med lättkokta morotsstavar, lättkokta blomkålsbuketter, färska rädisor och svarta oliver till nån ljummen sallad. Fungerade bättre i teorin än i praktiken märkte jag. Det var absolut inte äckligt, men inte så wow som jag tänkte att det skulle bli. Skulle öst på mer salt, mer pesto och kanske dragit på med lite citron också för att få mer smak på det hela. Nåväl. Såg trevlig ut iallafall, det är alltid något.

Till efterrätt tänkte jag först göra lakritspannacotta, det har ju varit sån ståhej kring lakrits hela våren. Men så tänkte jag att det är ju inte alla som gillar lakrits. Och dom som inte gillar lakrits brukar typ hata det. Så det blev vanlig hederlig vaniljpannacotta, toppat med kokta hallon och en lakritspipa. Inte så dumt om jag får säga det själv. Och som vanligt, utseendet är halv grejjen!
 
Utöver maten som jag nu tjatat lika långrandigt om som vanligt, var det en riktigt lyckad tillställning. Återigen glatt överraskad över hur trevliga grannar jag har. Sista gästerna gick vid strax innan två, och då var allt bubbel gästerna så generöst haft med sig, inklusive det mesta av en rosébox jag hade i kylen gått åt. Bra jobbat!

söndag 26 juli 2015

Ensam hemma 2015 versionen.

Jag har skickat iväg man och barn till svärföräldrarna över helgen. Ibland måste man faktiskt få vara ensam en stund och ha lite riktig vilosemester. 

Idag har jag hängt en tvätt men annars har jag bara gjort det jag skulle: ingenting. Klockan är snart halv tre och här ligger jag, fortfarande i morgonrock, läser deckare och äter Panna cotta till frukost. 

tisdag 14 juli 2015

Mitt emot den underbara staden.

Ligger en lite mindre men nästan lika underbar stad. Helsingör. Värt ett besök alla dagar på året, ändå är vi där alldeles för sällan.
 
Färjan, en happening bara det. Det ska ätas röda pölser och drickas en öl på den där båten oavsett hur snabbt man måste halsa ölen efter att ha köat i kiosken nästan hela överfarten.

Den här gången hade vi siktet inställt på Kronborgs slott. Har inte varit där på över 20 år så hade mycket dålig uppfattning om det hela. Det visade sig att det är en mycket större och mer imponerande anläggning än vad jag kom ihåg. Vi nöjde oss med att bara besöka det yttre gratis delarna och det var gott nock, underhöll oss i nästan två timmar bland murar, vallgravar och kanoner.


Sen promenerade vi in till stadens centrum. En halvmulen dag i juli är alla butiker öppna och det tjyvtjockt med folk. Full kommers och samtidigt danskt gemyt. Barnen fick såklart en glass och jag och mannen fick titta i lite antikvitetsaffärer. Vi hittade en lekplats där barnen fick springa av sig och jag kunde undertiden shoppa loss i ostbutiken. 


Sen tänkte vi att det var dags att dra oss hemåt. Men medan jag gjorde ett snabbt inhopp på en vinbutik för två boxar rosé, så hittade mannen och barnen ett nytt pit-stop. På Toldkammeren är det nu i sommar snickarverkstad för barn på innergården. Perfekt lagom för barnen att hänga lite och för föräldrarna att slappa lite. Mysigt, gott och prisvärt ekologiskt café dessutom!
http://kuto.dk/kalender/2015/juli/hyg-og-byg-i-toldkammeret


Sen tog vi färjan tillbaks över sundet och lastade in oss i bilen. Undertiden hann det bli väldigt varmt och väldigt kvavt, så vi gjorde ett snabbt stop till på vägen. Ett snabbt kvällsdopp på Råå. Underbart. Sen hemåt till Malmö igen.





måndag 13 juli 2015

Utflyktsmål nära dig.

Jag tror jag har sagt det förut. Men Billebjer är det klart bästa utflyktsmålet för att äta en picnic inom 20 minuters bilresa från Malmö. Bara så att ni vet.

söndag 12 juli 2015

Leker riviera.

Den underbara staden är såklart allra allra underbarast på sommaren. Det är ju alla städer. Men Helsingborg är så nära Nice man komma i Sverige. Folket är flott, standen är nära och härlig, restaurangerna har havsutsikt och serverar moules. När mamma är bortrest åker vi dit och leker att vi är på rivieran.
 

fredag 10 juli 2015

30 nyanser av blått.

Min man brukar beklaga sig så över att han inte har något att ta på sig. Som igår när han skulle till Holland över dagen på nåt möte. Gnällde som ett barn kvällen innan. Jag försökte hävda att det kanske hade lite med planering och framförhållning att göra?

Så när han var där tog jag tag i tvätten på riktigt. Vittjade alla tvättfällori sovrummen, (alla våra sovrum tenderar att ha minst två klädhögar per rum med "halvanvända" kläder. Allt som oftast hör dessa kläder hemma i tvättkorgen.), hallen, badrummet, trapphallen, badrummet i källaren och själva tvättstugan. Tvättade fem tvättar och prioriterade såna tvättar som innehöll skjortor. Hängde sen upp dem färgkoordinerat i mannen garderob och räknade. 30 stycken skjortor. NÅN av dom måste väl ändå gå att använda?

torsdag 9 juli 2015

Ett år till!

Det är visst så att varje år blir man ett år äldre. Många verkar ha något emot den naturlagen, tycker inte det är kul att fylla år längre, och "det är inget att fira". Själv känner jag att det finns ingen större mening med att kämpa emot, så då är det väl lika bra att fira så gott man kan eller?

Årets vackraste bukett är alltid den familjen plockar i trädgården och sätter på födelsedagsbrickan på morgonen.
 
Vad anbelangar resten av firandet kunde jag inte riktigt bestämma mig vad vi skulle ta oss till men i sista minuten, dagen innan skickade jag sms till dom allra närmsta vännerna. Och inom 3 timmar hade alla tackat ja. Det är vänner det.
 
Jag fick en ostronkniv i födelsedagspresent, så att det skulle serveras ostron och bubbel, det var oundvikligt.
 
Vi ringde till ICA Maxis fiskdisk och frågade om dom hade ostron hemma. Jodå, "det har vi gott om". Så åkte vi dit och skulle köpa upp oss på ett gäng. Då visade sig att dom hade "extrapris" på ostron. 5 kronor styck! Som hittat! Men man fick bara köpa 12 för det priset, sen kostade dom 10 kronor styck (även det klart under förväntat pris så det var ju i ordning i och för sig). Så jag köpte 12. Sen gick pappa dit och skulle köpa 12 till, men då hade dom bara 7 kvar. Nesligt att säga att man har gott om det och sen 20 minuter senare har man mindre än två dussin! Men skam den som ger sig. När dom nu var så överkomliga i pris ville jag ha så många att alla fick äta så många dom ville. Jag hade på känn att för de flesta av gästerna var det ett. Men ändå, fler än 19 behövde vi. Så vi ringde till ICA maxi på Ystadvägen. Hade dom ostron hemma? "Det har vi alltid hemma". Gott så. Vad kostar dom? Sju och femtio. Så vi köpte tio till.
 
Men utöver det kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle bjuda på så då blev det lite blandat plock som vanligt. Ostron, finbröd från Toftanaise med finsmör och lite goda ostar. Minipizzor med chilimarinerade scampi, och vegetariska dito. Gazpachon med vattenmelon som jag "upptäckte" förra året. Squashrulladerna med philadephia och chili, också de från förra året. En fransk korv i skivor. Kanske var det något mer? Men det har jag gömt i bubbeldimmorna då. Jo, efterrätt såklart. Pannkakstårta som barnen hade bestämt och hemmagjord glass med hemmagjord kolasås, som pappa svängde ihop.

Sammantaget en bra födelsedag, ett gott bord.

tisdag 7 juli 2015

Samröre med Polisen.

Det har jag haft två gånger inom en månad nu. Och trots väldigt fint och raskt bemötande från polisen båda gångerna tycker jag det räcker.

Först, i början av juni, när jag kom hem från trippen till stockholm, upptäckte att min cykel var stulen. Förbannade mig själv för jag kunde inte hitta nyckeln, så jag antog att den suttit i. Fick tips om att kolla på gården till det LSS-boende som ligger längre ner på vår gata och där det tydligen bor en man som kallas "cykeltjuven" i folkmin i grannskapet.

Och där stog cykeln mycket riktigt, prydligt parkerad i ett ställ och ordentligt låst. Ringde till polisen. Får man ta tillbaks sin cykel om man hittar den? Nej, det får man ej. Blev kopplad till ledningscentralen, som lovade skicka en bil under kvällen. Jag hann gå och lägga mig innan dom ringde, och dom bad om ursäkt för att dom väckte mig, undrade om dom skulle återkomma dagen därpå istället. Jag svarade att jag har faktiskt FULL förståelse för att åka och hämta en stulen cykel inte är högprioriterat i Malmökvällen. Och så stämde jag träff med polisen i den blåsiga försommarnatten. Efter fem minuters väntan kom en bil med två unga trevliga poliser som återigen bad om ursäkt för att jag fått vänta, och jag sa ännu en gång att det finns nog egentligen viktigare saker att ta tag i, jag klarade av att vänta fem minuter. Under överinseende från polisen låste jag upp cykeln med extranyckeln och cyklade glatt hem.

Hittade sen den riktiga cykelnyckeln två dagar senare.

 
I torsdags kväll, när vi är i Paradiset och håller på att packa och städa i paradiset, för avfärd mot Malmö på fredagsmorgonen. Då ringer vårt larmbolag. Och säger att larmet gått, ska dom skicka en patrull? Ska dom larma polisen?
Jag säger, nej det är nog bara min pappa som glömt larma av, han skulle komma endera dagen.
Men när jag ringer till honom för att kolla så är han inte alls i vårt hus i Malmö, utan hos en vän i Helsingborg. Då ringer vi snabbt upp larmbolaget igen och säger att, javisst, skicka patrull, skicka polis!
Snart får vi veta att någon plockat ut en ruta ur ett av fönstren i matsalen. Att polisen tagit med sig rutan för det fanns ett handavtryck på den som dom ville säkra. Och att inget inne i huset verkar rört och borta. Men min man packar snabbt ihop det viktigaste och sätter sig i bilen och kör genom natten till Malmö. Så svårt att inte veta, att inte vara på plats.
När han kommer fram visar det sig stämma, inget är borta, inget är förstört och tillstökad. Tjyven verkar ha vänt i steget när lamet gick. Så tur i oturen är ju att allt verkar ha fungerat som det ska och att vi inte blev av med något.
 
Men nu tycker vi att det räcker med brottslighet häromkring. Vi vill inte behöva bygga höga murar med glasbitar på toppen. Vi vill ha vår tomt, vårt hus, våra saker i fred tack.
 
 
 

måndag 6 juli 2015

Badbekymmer.


Det är alltid så på sommaren. Särskilt när jag varit i Paradiset, att jag känner mig lite instängd i Malmö. Vart tar man vägen när det är fint väder? Alltså var badar man på riktigt?

I paradiset, minst 25 fantastiska stränder inom allt mellan 5 minuter och 25 minuters bilkörning.
Klippor, klippor med stenbotten, stenstrand, stenblandad sand, klippor med sandbotten, vanlig sandstrand, långgrund sandstrand, sandstrand med sanddyner att läa i, sandstrand med tallar att skugga sig under. Strand med brygga, strand utan brygga, strand med kiosk, strand utan kiosk, strand med liten hamn, strand med stor hamn, strand utan hamn. Överallt kan man ha en stor stor bit strand för sig själv. Man kan för det mesta parkera så att man inte behöver inte släpa sina barn och sin överdrivet stora strandpackning mer än 50 meter. Och överallt fantastisk natur, för det mesta naturreservat.

I Malmö, vart tar man vägen? Ribban och sibbarp -äckligt och överbefolkat. Västra hamnen, funkar inte med barnen. Lomma, för långgrunt. Sen börjar det bli riktiga projekt, med körning på upp emot en halvtimme vilket känns segt när man vet att barnen kommer börja tjata om att åka hem efter sådär en timme och picnicen är slut. Och när man kommer fram. Svårt att hitta parkering. Och/eller supermycket folk. Och/eller skitlångt att gå från bilen till stranden. Suck, jag blir så trött. Hjälp mig!

Jag blir ofta sugen på att flytta till Småland. Vilka hus man kan få där för inga pengar! Vilka skogar, vilken frihet, så naturnära. Men sist, på väg hem från Paradiset när det var 30 grader varmt stannade vi och åt lunch vid en sjö. Och tänkte ta ett dopp. Och när man ska ta ett dopp i en insjö ser vattnet ut såhär. Och standen är en smal remsa sand ditkörd mellan några vassruggar, alar och en gräsmatta. Nej. Där kan jag inte bo.