tisdag 7 juli 2015

Samröre med Polisen.

Det har jag haft två gånger inom en månad nu. Och trots väldigt fint och raskt bemötande från polisen båda gångerna tycker jag det räcker.

Först, i början av juni, när jag kom hem från trippen till stockholm, upptäckte att min cykel var stulen. Förbannade mig själv för jag kunde inte hitta nyckeln, så jag antog att den suttit i. Fick tips om att kolla på gården till det LSS-boende som ligger längre ner på vår gata och där det tydligen bor en man som kallas "cykeltjuven" i folkmin i grannskapet.

Och där stog cykeln mycket riktigt, prydligt parkerad i ett ställ och ordentligt låst. Ringde till polisen. Får man ta tillbaks sin cykel om man hittar den? Nej, det får man ej. Blev kopplad till ledningscentralen, som lovade skicka en bil under kvällen. Jag hann gå och lägga mig innan dom ringde, och dom bad om ursäkt för att dom väckte mig, undrade om dom skulle återkomma dagen därpå istället. Jag svarade att jag har faktiskt FULL förståelse för att åka och hämta en stulen cykel inte är högprioriterat i Malmökvällen. Och så stämde jag träff med polisen i den blåsiga försommarnatten. Efter fem minuters väntan kom en bil med två unga trevliga poliser som återigen bad om ursäkt för att jag fått vänta, och jag sa ännu en gång att det finns nog egentligen viktigare saker att ta tag i, jag klarade av att vänta fem minuter. Under överinseende från polisen låste jag upp cykeln med extranyckeln och cyklade glatt hem.

Hittade sen den riktiga cykelnyckeln två dagar senare.

 
I torsdags kväll, när vi är i Paradiset och håller på att packa och städa i paradiset, för avfärd mot Malmö på fredagsmorgonen. Då ringer vårt larmbolag. Och säger att larmet gått, ska dom skicka en patrull? Ska dom larma polisen?
Jag säger, nej det är nog bara min pappa som glömt larma av, han skulle komma endera dagen.
Men när jag ringer till honom för att kolla så är han inte alls i vårt hus i Malmö, utan hos en vän i Helsingborg. Då ringer vi snabbt upp larmbolaget igen och säger att, javisst, skicka patrull, skicka polis!
Snart får vi veta att någon plockat ut en ruta ur ett av fönstren i matsalen. Att polisen tagit med sig rutan för det fanns ett handavtryck på den som dom ville säkra. Och att inget inne i huset verkar rört och borta. Men min man packar snabbt ihop det viktigaste och sätter sig i bilen och kör genom natten till Malmö. Så svårt att inte veta, att inte vara på plats.
När han kommer fram visar det sig stämma, inget är borta, inget är förstört och tillstökad. Tjyven verkar ha vänt i steget när lamet gick. Så tur i oturen är ju att allt verkar ha fungerat som det ska och att vi inte blev av med något.
 
Men nu tycker vi att det räcker med brottslighet häromkring. Vi vill inte behöva bygga höga murar med glasbitar på toppen. Vi vill ha vår tomt, vårt hus, våra saker i fred tack.
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar