tisdag 11 augusti 2015

Budapest dag 1

Årets sommarresa gick till Budapest. Kort sammanfattning av resan; över förväntan bra, på alla sätt.
Lång version av resan (här kommer en riktigt utförlig dag-för-dag-redogörelse, att njuta eller tröttas av. Varning. Detta är alltså bara del 1 av 4.):

Via Air b'nb:s värdforum hade vi bokat in en bytessemester till Budapest sista semesterveckan. Vi skulle låna en lägenhet i Budapest av spanska Ivàn och hans ungerska flickvän Ewa, och dom skulle samtidigt låna vårt hus här hemma i Malmö. Vi var spända och förväntansfulla och tillbringade två dagar innan avresan åt att tipp-toppa huset, och att samtidigt som vi avslutade det sista av vår egen packning, byta lakan, lägga fram fluffiga handdukar och sätta in blommor på nattduksbordet.

När vi står på Sturup och ska gå till gaten upptäcker den skarpsinta kvinnan där att femåringens pass visst har gått ut. Tack GODE GUD för att det var lördag och poliskontoret på Sturup var öppet så att vi relativt enkelt kunde fixa ett tillfälligt pass till henne. Sura 900 kronor att börja semestern med, men jag är ju så van vid dylika incidenter att det ingår lite i planeringen.

Undertiden vi står där och fotograferar henne får vi sms från Ivàn. Deras flyg har blivit överbokat, så dom kommer inte med sitt flyg. Vi blir genast nervösa, ska vi nu inte ha någonstans att bo när vi kommer fram? Men som tur är tar Ivàn själv situationen med lugn, om än besvikelse. Dom ställer in sin semester, men dom har två lägenheter så vi kan ändå låna den lägenheten det var tänkt att vi skulle bo i, och dom får komma och bo hos oss en annan gång.

Efter denna lite skraltiga start på resan var vi i luften. Två timmar är en ganska perfekt längd på en flygresa. Man hinner båda äta lite och vila lite och barnen hinner båda packa upp och packa ner alla sina medhavda leksaker och pennor ut sina väskor innan det är dags för landning. Men ingen hinner bli supertrött och stimmig och irriterad.



Viktigast att packa; pennor och papper. Underhåller mina barn länge länge.

Med baggaget upphittat på flygplatsen tog vi oss till utlämningen för hyrbilar. För genom lika delar smarthet och lathet hade jag bokat bil för oss under hela vistelsen. Två dagar före avresan började jag nämligen fundera på hur vi skulle ta oss runt, att vi ville åka utanför stan nån dag, vad kostar det att hyra en bil? Hur gött är det att släpa runt tre ungar i en storstads tunnelbanenät i 30-gradig värme och sådär? Och när jag räknade på kostnaden för att hyra bil en dag och köpa metrokort till oss alla de andra två dagarna, och resa tur och retur till flygplatsen kom jag fram till att det skiljde faktiskt inte jättemycket mellan det och att faktiskt hyra bil hela tiden. Så det gjorde vi och det är jag väldigt väldigt glad för.

På med AC och GPS och så var vi på väg mot lägenheten. Möttes av en jättesympatisk Iván som visade oss runt och lämnade oss i lägenheten i två etage med en altan på varje etage som gott och väl motsvarar förväntningarna ställda av annonsen. https://www.airbnb.se/rooms/5892150?s=045-

Vi nöjda att vara framme, tagna av hettan och lite möra som man blir efter en resa oavsett längd. Och tvååringen som bara lyckats sova 10 minuter på flyget behövde sova en stund till. De stora barnen var nöjda med att slänga sig i soffan med varsin telefon och lite speltid, mannen nöjd med det samma och det innebar att jag alltså kunde få en stund att ensam promenera runt närmsta kvarteret och inventera lite. Jag var mycket nöjd med det. Vet inte varför men det är något av det mysigaste. Att bara gå några varv runt i de kvarter i en främmande stad, som för några dagar ska vara ens hem. Går långsamt och tjuvkikar in i frisörsalonger, källarlokaler som står på glänt och undrar vad dom tre gubbarna som står och livligt diskuterar något på trottoarkanten utan minsta antydan till att flytta sig lite när en gammal tant försöker komma förbi, egentligen är för några. Försöker lista ut hur folk lever livet här liksom. Hittade närmsta bageri, som var stängt. Listade ut var vi skulle äta kvällsmaten i kväll på krypavstånd hem. Studerade noga nästan alla hyllor i vår mest närbelägna lilla supermarket och köpte med mig ett härligt utbud av eftermiddagsfika till familjen.

Sen diskuterade vi lite vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Barnen ville helst stanna i lägenheten och fortsätta spela eller titta på film. Jag ville helst åka till en stor stor supermarket och handla lite mer vettigt inför frukostar och fikastunder (vilket är dom måltider vi tänkt inta i lägenheten), än vad man kan göra i kvarterets närmsta lilla supermarket. Med löfte om att barnen ska få glass när vi handlat vinner jag diskussionen. Googlar fram närmsta stora Tesco och ställer in GPSen.

 Lycka är att gå på supermarket i främmande land!
 
Eftersom det var semester fick barnen välja vilka frukostflingor dom ville. Varsitt paket. Tioåringen blev överlycklig och valde snabbt några chokladflingor han alltid drömt om. Femåringen och tvååringen står förundrat och tittar på hylla upp och hylla ner med tecknade figurer och flingor som man utan att kunna läsa ett ord ungerska förstår är omåttligt konstgjorda och sötade och äckliga. Eftersom jag vet att ingen av dem kommer att äta några av dom där flingorna lyckas jag till slut få dem att enas om ett paket vanliga Frosties. De liknar ju i alla fall vanliga Corn Flakes, så kanske att tvååringen kan gilla dem? Sen letar jag en lång stund efter "vanliga" flingor att smuggla ner i vagnen. Till exempel Corn Flakes, men det finns inga i hela affären. Det ska senare visa sig att tioåringen får tillåtelse av tvååringen och femåringen att äta upp även Frostiespaketet eftersom dom mycket riktigt tycker de är äckliga. Och att jag trots allt måste gå ner till den där lilla grannaffären och där hitta Corn Flakes.

Snygga mjölkpaket! Stort problem att i utlandet hitta mjölk som barnen tycker smakar okej. Första regeln är att i alla fall köpa mjölk som kräver kylförvaring...

Roligt namn på den salamin.

Den här stora Tesco-butiken ligger i ett litet köpcentrum en bit ut från centrum, där vi också köper de utlovade stora glassarna till barnen. Och hittar ett par nya fina sandaletter till mig i en skobutik. 
På väg tillbaks till lägenheten kör vi ett varv runt hjältarnas torg. Och efter en kort stund i lägenheten gå vi till den italienska restaurangen jag spanade in på min promenad. Som tur är är den lika bra som den såg mysig ut. Jag äter årets godaste Carpacchio. Barnen delar på en väldigt god pizza och en stor tallrik spagetti med bara smör. Och så dricker vi ett urgott ungersk rosévin. Bock. Rekommenderar det. Så nöjda att vi bokar bord till sista kvällen också. Att gå runt på kvällen med en hungrig familj och leta efter en restaurang alla kan trivas med är inte en favoritsysselsättning.

Sen gick vi sakta hem genom den ljumna natten. Bäddade ner barnen i lägenheten, blandade varsin gin tonic, snittade upp den "korv med bröd"-baguette vi köpt på Tesco. Det var första dagen det. Inte illa för en eftermiddag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar