Efter att ha tagit oss till Margit-sziget (Margitön) via lite irrvägar eftersom vår GPS försökte få oss på ön söderifrån när man med bil bara får köra på ön norrifrån och ha promenerat vad barnen tyckte var omänskligt långt genom parken på ön eftersom man inte kunde köra och parkera precis vid badet, och sedan tagit oss igenom omklädningsbåsen där en barsk tant med skramlande nyckelknippa huserade, skrev vårt nyckelnummer på båset med en tavelkrita och muttrade och pekade hit och dit för att få oss rätt, var vi rätt tveksamma till det här Palatinus.
Väl ute på andra sidan möttes vi utanför omklädningsrummen av en liten liten håla med en krokodil i (stackars djur!), och ett terrarium med några ödlor. Här kunde tvååringen tänka sig att stanna och titta väldigt väldigt länge. Men tioåringen skymtade pooler, och vattenrutschkanor och glasskiosker och andra barn där mellan träd och blomsterurnor och ville ivrigt vidare. Och så snart vi fick loss tvååringen från terrariet blev vi mer och mer positivt överraskade.
Större än vad jag trodde. Renare, fräschare och mindre folk än vad jag hade befarat. Många olika pooler och nästan alla hade "graderad" botten, eller vad det kan heta. Alltså jättegrunt vid kanten och så långsamt gradvis djupare, så att barnen kunde vara med oss i nästan alla pooler. Efter ett tag var vi hungriga och till och med maten som inhandlades i ett av de fem-sex restauranger/kiosker som finns där var över förväntan. Eftersom vi inte riktigt tänkt oss för hade vi inte smort in varken oss själva eller barnen, och hade inga kepsar eller solglasögon eller andra solskydd med oss, insåg vi strax efter lunch att vi inte kunde vara kvar längre. Men, eftersom vi ändå trivdes så bra lovade vi barnen att komma igen dagen efter.
Efter en kort fika i skuggan av ett träd där vi knaprade i oss de mackor jag gjort på morgonen och som jag aldrig trodde skulle komma till användning, men man blir hungrigare av att bada än man kan tro, hoppade vi in i bilen, maxade ACn och körde norrut.
Vi hade läst om en stad som hette Szentendre och som alla rekommenderade. Körde dit och försökte på känn hitta nåt intressant. Körde i några snirkliga gränder som blev trängre och trängre. Utan att ha sett några skyltar om att här får man inte köra, befann vi oss så plötsligt mitt på stadens lilla torg. Överpitoreskt (bildgoogla så förstår ni vad jag menar) och med övermånga turister. Upp-putsade pastellfärgade hus och en häst och vagn som erbjöd sina tjänster. Tanterna kastade arga blickar och skakade på huvudet. Som om vi VILLE köra runt mitt på torget i en bil och sick-sacka mellan turisthorderna? Detta fick oss att överge staden så snart vi kommit ut från torget...
Körde istället vidare norrut mot Visegrad. Långa sträckor gick vägen helt bredvid Donau, men tyvärr hade man inte riktigt tagit vara på det. Tjocka buskridåer skymde utsikten mot floden och bara på enstaka ställen kunde man se att det glittrade till av vatten. Stannade till på den ultramoderna informationsanläggningen i utkanten av staden och fick trevlig hjälp och en föredömlig karta av flickorna där. En fika på kaféet vid det lilla färjeläget, och sen körde vi genom byn (fin, vi hade kunnat stanna men ville vidare) uppåt berget till citadellet som låg och vakade över staden högst upp på klippan.
http://www.visegrad.hu/en
Väl där drabbades min man av någon sällsynt dum snålhet och tyckte inte att det var rimligt att betala 60 kronor i inträde för att gå upp till borgen. Och tioåringen ville vara lojal mot sin pappa så plötsligt ville inte han heller gå upp i borgen. Dårar!
Jag och flickorna gick i alla fall in och det var värt sina slantar. Ronja-Rövardotteraktigt och med vidunderlig utsikt över "the Donau bend" och berg och skogar. Dock var det jätte-jättesvettigt att bära runt på tvååringen (eftersom hon vägrade gå ett enda steg själv plötsligt), så vi gick snart ner till parkeringen igen.
Körde en liten bit nerför backen till sommarrodel-banan. Det var kul för hela familjen! Nån bekant frågade när vi kom hem om dom hade hjälmar till barnen också att låna ut, och nej, det hade dom inte. Dom är inte så noga med säkerheten just. Men, annars urkul. Hela familjen tjöt av upphetsning!
http://bobozas.hu/visegrad/index_en.phpSen körde vi ner mot floden igen. Hittade efter lite letande den strand vid Donau som flickan på turistinformatinen hade beskrivit när jag frågade om det gick att bada i själva floden. Väldigt vackert och riktigt kul upplevelse att bada i en så stor flod. Vattnet var lite grumligt och stranden bestod mest av snäckskal (!) så om vi gör om det ska vi köpa badskor, det såg jag att dom andra som badade hade. Ljuvligt att svalka sig!
http://www.szentendreihatarcsarda.hu/ENG/index.html
Allt som dom andra gästerna fick in såg gott ut, barnen sprang ner för den lilla gräsmatten och spanade efter fiskar och båtar vid floden. I mitten hade det dukats upp långbord för ett sällskap som firade en födelsedag och dom drack tillbringare med drinkar blandad på nån hemmagjord lemonad. Beställde man gryta eller soppa kom den i en liten ställning med brinnande låga. Allt var gott!
Efter det körde vi hemåt och avslutade dagen med en liten kvällpromenad för att ännu en gång utfordra barnen med glass och oss själva med en sängfösare. Lyckad dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar