Paradisbilen i mitt hjärta!

Man vet att man allt för länge har varit delägare i en redig skitbil när det man är ungefär mest rädd för i livet (näst efter pedofiler) är att åka med bilen till bilbesiktningen.

Så i morse halv åtta satt jag här, i bilen, i duggregnet och bävade. 

Sen satt jag här inne och bävade. Tittade på dom där tre blommiga gungstolarna. Vem kom på att köpa blommiga gungstolarna till bilprovningen? Jag satte mig på en vanlig pinnstol här bredvid och nervositetssurfade. 

Men det var ju inte helvetesbilen som besiktigades, utan paradisbilen. Gick igenom utan anmärkning och jag blev så glad att jag var väldigt nära att krama besiktningsgubben. Men hejdade mig som tur var, han såg inte som en sån som hade uppskattat det. Så nöjde mig med att köpa croissanter med till första jobbmötet istället för att fira. 

Vid utgången satt den här skylten. Jag förstog den inte. Gör fortfarande inte. Är det ett skämt eller är det allvarligt menat?